Äntliiiigen!!

Å, äntligen är det fredag!!! *wiiii*

I gårkväll var jag ute efter jobbet. Hade väldigt väldigt trevligt, men drack orutinerat mycket öl. Vaknade i Hässelby Strand (slutstationen för min tunnelbana) och fattade inte var jag var. Tunnelbanan vände och så kom jag hem till slut. Gick ut med hundarna, kraschade i säng och vaknade i morse. Kände mig som en dum tonåring som druckit så mycket öl när man ska upp så tidigt, för det kändes riktigt segt i huvudet. Nu är klockan ett och jag börjar så smått känna mig som folk i huvudet.

I helgen åker jag och hundarna till landet!! Ska bli skönt att komma hemifrån lite. Är trött på lägenheten, och jag bara längtar efter att kunna öppna dörren och låta hundarna springa ut som de vill utan koppel å halsband å selar å allt vad de har på sig. Längtar efter att slippa tänka på att det kommer barn och andra hundar överallt. BLÄ vad jag AVSKYR att bo i lägenhet! Man kan bli deprimerad för mindre...

Har inte gått nå vidare på jobbet den här veckan. Har för mycket on my mind för att kunna ge järnet fullt ut... Blir mer och mer förvirrad för var dag som går och ingenting känns lättare, bara svårare. Skulle vara skönt att bara fly från precis allt. Ta hundarna och flytta till hemlig ort, byta namn och starta ett nytt liv. Men så funkar det ju inte... Neeee, man ska kämpa hela tiden och på NÅT sätt måste livet vara ett helvete hela tiden. För inte kan man väl få må bra??