Jag börjar känna mig riktigt deprimerad nu. Blir bara värre och värre.
Helgen på landet var väldigt mysig! Grabbarna var ute heeeela tiden. Förutom då de åt och sov. Typ. *gos* Nu sover de så tungt att jag inte vet hur jag ska kunna förmå dem att gå ut sista rundan. :)
Men jag själv... jag gillar ju att umgås med mamma och Roffe, men i gårkväll kände jag bara för att dra nåt gammalt över mig och gick och la mig halv tio. Har vaknat sisodär en gång i timmen av jättekonstiga drömmar om både det ena och det andra, och när jag gick upp klockan tio kändes det inte som att jag sovit nånting. Jag önskar att livet kunde vara lite mindre komplicerat. Att jag kanske inte måste gå i motvind hela tiden, utan kanske nån gång bara kunde få flyta med strömmen... Jag pallar liksom inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar