I förra veckan åkte Helene till veterinären med Gizmos mamma Nova. Hon hade varit halt ett par veckor, och eftersom hon inte blev bättre så tänkte Helene att hon kanske pajjat nåt ledband eller nåt och åkte in med henne. Tänk om det ändå vore så väl att det bara var ett ledband... Det visade sig att Nova fått skelettcancer, och att cancern "gnagt av" ett ben i Novas bakben och även spritt sig vidare... Helene blev så chockad att hon inte klarade av att åka hem utan Nova, men det fanns ju ingenting att göra. Så i måndags klockan 13 fick Nova somna in en sista gång... (Lite creepy: när jag precis skrivit detta ställer sig Gizmo och kräks)
Nova är en hund som betyder otroligt mycket för mig. Inte bara för att hon är mamma till Gizmo, vilket naturligtvis är en stor del i det hela. Men både hon och hennes underbara bror Raven (som ju dog i lunginflamation i oktober förra året) är två otroligt speciella hundar med sådan fantastisk personlighet att det är få förunnat att få uppleva EN sån hund i livet, än mindre två. Jag känner mig så väldigt lyckligt lottad som haft förmånen att lära känna och älska dessa hundar, och jag lider något så fruktansvärt med Helene och resten av familjen som förlorat dessa två på så väldigt kort tid.
När jag hämtade Gizmo. Nova pussas hejdå.
En gång fick jag förmånen att träna denna härliga hund.
Hade gärna sett att det blivit fler gånger.
Vila i frid älskade Nova. Du lämnar ett ENORMT tomrum efter dig.
Hälsa Raven.
För er som vill lämna ett par ord till Helene så finns hon här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar