Shit, va hon e bra!!

Sitter på jobbet och är grymt slö efter lunchen, och surfade in på Evas sida. Och hon skrev ett inlägg för ett par dagar sen som jag tycker är SÅ bra och SÅ rätt och SÅ viktigt att jag inte bryr mig om att länka till det utan kopierar det direkt. Läs och lär! :)

"Jag tror att skillnaden mellan olika tankesätt inom ”hunderiet” beror på om vi har vår fot förankrad i "naturen" dvs den etologiska eller behavioristiska läran. Själv ser jag en fördel med behaviorismen. Kopplingar till etologin blir ofta godtyckliga bland oss hundmänniskor. Ett exempel: Lägg hunden på rygg – det gör tiken! Men…..det gör hon i första hand för att sköta deras hygien, och det beteendet är det väl ingen av oss som skulle vilja efterapa?

I grunden handlar det om vilken typ av relation vi vill ha med vår hund. En del hundägare anser att alla hundar besitter en medfödd vilja att testa sina ägare och att hundens mening med livet, är att klättra på rangskalan för att uppnå en så hög position som möjligt. En naturlig följd av det tankesättet är att vi ständigt måste ”kämpa för att behålla vår plats”. Det är ett synsätt. Men….. vi kan också välja tanken att hunden är ett socialt och intelligent djur som tycker om att samarbeta med oss. Valet är vårt eget: Vi väljer själva att uppfostra och träna hunden efter det synsätt som passar oss bäst."

Jag vet så många som tänker så där, att hunden vill klättra och att vi hela tiden måste bevisa för dem vem som är ledare och bla bla. Jag själv tycker att det är vädligt skönt att inte själv tänka så längre. Mina hundar i mina ögon är fyrbenta varelser som jag älskar som vore de mina barn. Visst, de beter sig inte fläckfritt alla gånger (eller särskilt ofta? *Fniss*) men jag tror inte det handlar om några försök att klättra på nån stege för att bestämma över mig, utan för att jag helt enkelt har lärt dem fel. Och DET, mina vänner, är en jävla skillnad!!