Muy importante!!

Läs detta, mycket viktigt!!! (öppnas i ny flik)

Tack alla för söta ord om mitt förra inlägg. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med allt jag tänker och känner. Och jag orkar inte prata om det heller, vilket är mycket ovanligt för att vara jag. Känner mig kluven på flera olika sätt.

Nyss var jag ute med hundarna och var med om en sak som också gör mig lite kluven, men inte på en lika allvarlig nivå som det innan. Även om det klart var jobbigt. I Blackeberg ligger nämligen ett "hem" för utvecklingstörda. Personalen där verkar mycket måna om de boende, för man ser dem rätt ofta ute och promenerar tillsammans, ofta äter de en glass eller korv uppe på torget osv. Jag tycker det är jättehärligt att se, för jag vet att många - oberoende av funktionshinder - sitter inspärrade. Inte på instution men i sina hem. Dock har många här av de boende annorlunda saker för sig. Går t.ex. ofta lite annorlunda. Nu när vi var ute så kom en kille med sin assistent gående. Killen lät precis som en morrande hund och gick väldigt vingligt. Vilket ledde till att Enzo gjorde ett utfall (kastade sig och skällde mot killen) och Gizmo kastade sig iväg ut i parken (bort från killen). Jag tog tag i Enzo och sa att så där gör man fan inte. Men nu sitter jag och undrar: gjorde jag verkligen rätt? För hade det varit en morrande hund eller ett hot på annat sätt så vill jag gärna att Enzo försvarar mig och lillebror. Vad säger ni? Tyck till i min gästbok!