Ja, jag grät faktiskt en liten skvätt när jag läste DN i morse. Det handlade om slakteripolitik, och det är ju alltid vidrigt. Läs gärna artikeln, den är inte lång (öppnas i nytt fönster/ny flik): http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=711069
Jag får - återigen - en påminelse om varför jag blev vegetarian... Hur kan folk vara så giriga? Det är ju levande varelser vi snackar om! Okej, jag VET att det smakar bra. Men var ska man sätta gränserna någonstans? Skinka och korv är inte livsviktigt, vi klarar oss faktiskt utan. Någonstans måste man göra ett aktivt val. Jag menar inte att alla måste vara vegetarianer. Men kolla inte bara på prislappen när du står vid köttdisken...
onsdag 31 oktober 2007
tisdag 30 oktober 2007
Jobbetijobbeti
Nu är jag inne på andra veckan på nya jobbet, och det börjar kännas riktigt bra. Det är en lite längre säljprocess än jag är van vid - jag vill ju sälja på första samtalet liksom! Men det vi säljer är så nytt för de flesta att de inte riktigt kan fatta beslut på en gång - för de vet inte vad det är de köper! Men kul är det i alla fall, och det känns som att vi säljer en så otroligt bra tjänst! Riktigt trevliga kollegor också. Skönt att vi är så små, med mig är vi åtta stycken totalt. Mysigt kontor högst upp i ett hus i gamla stan, med utsikt över riddarfjärden...
I övrigt har det inte hänt så mycket sen sist (förrgår alltså). Anneli (kennel Atomos) har fått en kull med valpar häromdagen, och jag som är så valpsjuk!! Hon har lovat att jag ska få komma och hälsa på, men jag vet banne mig inte om jag vågar! *skratt*
Nä, om man skulle jobba lite?
Återkommer nog i kväll med bilder från helgen... Ciao!
I övrigt har det inte hänt så mycket sen sist (förrgår alltså). Anneli (kennel Atomos) har fått en kull med valpar häromdagen, och jag som är så valpsjuk!! Hon har lovat att jag ska få komma och hälsa på, men jag vet banne mig inte om jag vågar! *skratt*
Nä, om man skulle jobba lite?
Återkommer nog i kväll med bilder från helgen... Ciao!
söndag 28 oktober 2007
H.H.H
Vad menar hon undrar ni? Jo, Hund- och HästHelg! Jag har ridit i går och i dag, två underbara turer i fantastisk natur på härliga Bella. I går var vi ute ensamma i två timmar och bara njöt! :) I dag fick vi sällskap ut på en lugn sväng i det vackra vädret.
Våra kära vänner Bella (ja, visst är det krångligt att hästen också heter så? *fniss*) och flatten Chaplin har varit uppe i Stockholm under veckan, och i helgen utnyttjade vi det till max! :) Både i går och i dag har vi tränat viltspår!! I går var första gången för Chaplin och han löste det utmärkt tycker jag! Mina grabbar fick norska spår i dag och båda markerade legorna. Men den absolut största behållningen av helgen är att Enzo inte hade några som helst problem med Chaplin!!!!! De har lekt som dårar (naturligtvis tillsammans med Gizmo) och det har inte varit några sura miner alls! Helt otroligt. Ni som hängt med ett tag vet ju hur många gånger Enzo blivit påhoppad och därför inte tål andra hanhundar. Men det är något med den där charmiga lillskiten som gjorde att det funkade. Gud vet varför. Jag har tagit så många bilder att kameran blev full, och de kommer upp under veckan!
Jag har tagit en sömntablett, och den har börjat verka så det är dags att jag säger god natt. Men sist måste jag bara SJUNGA UT hur glad jag är att djurgården INTE vann SM-guldet!!! De förstörde för oss förra året så det hade varit worst case scenario om de vunnit. Skönt att de fick spö av Brommapojkarna - de som faktiskt är så dåliga (förlåt) att de åker ur allsvenskan!! Så jäkla gött, som nyblivna svenska mästarna göteborg skulle sagt! Och nästa år - då jäklar plockar svartgult hem guldet!!
Våra kära vänner Bella (ja, visst är det krångligt att hästen också heter så? *fniss*) och flatten Chaplin har varit uppe i Stockholm under veckan, och i helgen utnyttjade vi det till max! :) Både i går och i dag har vi tränat viltspår!! I går var första gången för Chaplin och han löste det utmärkt tycker jag! Mina grabbar fick norska spår i dag och båda markerade legorna. Men den absolut största behållningen av helgen är att Enzo inte hade några som helst problem med Chaplin!!!!! De har lekt som dårar (naturligtvis tillsammans med Gizmo) och det har inte varit några sura miner alls! Helt otroligt. Ni som hängt med ett tag vet ju hur många gånger Enzo blivit påhoppad och därför inte tål andra hanhundar. Men det är något med den där charmiga lillskiten som gjorde att det funkade. Gud vet varför. Jag har tagit så många bilder att kameran blev full, och de kommer upp under veckan!
Jag har tagit en sömntablett, och den har börjat verka så det är dags att jag säger god natt. Men sist måste jag bara SJUNGA UT hur glad jag är att djurgården INTE vann SM-guldet!!! De förstörde för oss förra året så det hade varit worst case scenario om de vunnit. Skönt att de fick spö av Brommapojkarna - de som faktiskt är så dåliga (förlåt) att de åker ur allsvenskan!! Så jäkla gött, som nyblivna svenska mästarna göteborg skulle sagt! Och nästa år - då jäklar plockar svartgult hem guldet!!
lördag 27 oktober 2007
Om Sam...
Birgitta poängterade mitt ordval när jag skrev om Sam i går. Och näe, det är inte skysst att idiotförklara någon. Jag tyckte mer att det var idiotiskt att välja den låten... Sam är säkert ingen idiot. Bara dålig på att välja låt.
Utmaning!!
Grabbarna har blivit utmanade av en hel hög med folk!
Varje utmanad hund ska skriva sex underliga/konstiga fakta om sig själv på sin hemsida och samtidigt ange reglerna för leken. Sedan väljer man sex nya hundar och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver man en kommentar i de utmnades gästbok för att de ska kolla in och läsa på ens egen hemsida för mer information.
Enzo är först ut:
1. Jag kan inte ha leksaker, för jag har bara sönder dem på en gång. Men en sak har jag haft i flera år! Husses mamma köpte en chockrosa pip-igelkott på Stora Stockholm 2004. Pipen tryckte jag in i leksaken på fyra sekunder, men bortsett från det så är den fortfarande hel! När matte eller husse säger "Var är Gayvin" så springer jag omkring som en dåre i lägenheten tills jag hittat honom! (Gayvin, för att han är så bögig *fniss* Mattes kommentar)
2. Jag gillar att retas med matte. Ibland när vi är ute och går och jag har tråkigt så tar jag tag i kopplet. Är inte matte uppmärksam så rycker jag tag i det så hon tappar det och sen springer jag iväg och leker med kopplet. Matte blir oftast jättearg och det tycker jag e superskoj!
3. Jag är ganska självständig när vi är hemma (i synnerhet i jämförelse med brorsan). Jag ligger gärna i hallen när övriga flocken sitter i vardagsrummet, och jag sover gärna i vardagsrummet när övriga flocken sover i sovrummet.
4. Periodvis så matvägrar jag. Då brukar jag få lite extra av husse, i form av rester från hans mat. Så det lär jag fortsätta med!! :-)
5. När matte äter frukost ensam sitter jag på stolen brevid henne. Oftast lägger jag mig ner i hennes knä och somnar. Ibland tappar hon mat i huvudet på mig, men det gör inget. För det är så gosigt att ligga där. Det värsta jag fått i huvudet var nog en kaviarmacka.
6. Jag älskar att bada. "Oj vilken annorlunda flatte" tänker ni. Men jag älskar faktiskt att bada även i badkaret! Vattnet rinner ner rätt långsamt i vårt badkar, så det brukar bli några centimeter vatten i karet. När det blivit så så plaskar jag med frambenen så det stänker åt alla håll.
Och så Gizmo då...
1. Jag älskar att vara när mamma. Gärna sitta i hennes knä så att hon inte ser nånting. När jag gör så så brukar skrika att "Det gör ont" och "Du är för stor och tung" men jag tror inte hon menar det. Så jag sitter kvar.
2. Jag älskar att ge mamma presenter. Jag brukar ta en sak (tex en filt i soffan hon sitter i). Sen springer jag ut i hallen med den, för att komma tillbaka och ge den till mamma. När jag gör så så brukar hon skratta, ibland så hon gråter. Och jag gillar att göra mamma glad.
3. När vi är på hemväg på promenaderna vill jag gärna ta Enzo. Som avlastning för mamma liksom! Och jag brukar få göra det när vi kommer in på gården. Då håller mamma i mitt koppel så håller jag i Enzos.
4. Jag gillar att retas med Enzo! När jag får gå lös och han har koppel brukar jag ta t.ex. en pinne. Sen dansar jag runt Enzo, på precis sånt avstånd att han inte kommer åt mig. Då blir han skitförbannad, och det är ju exakt det jag ville!
5. Jag är världens mest odiskreta tiggare. Jag brukar sätta mig precis brevid mamma när hon äter och så drägglar jag så det rinner ner på hennes byxor. Då blir hon arg och säger åt mig att gå iväg. Men jag förstår inte det! Hur ska hon veta att jag vill ha om jag inte berättar det!?
6. Jag älskar att kramas. Jag brukar ställa mig på bakbenen och lägga frambenen om halsen på mamma. Då kramar hon tillbaka. Och det är jättegosigt.
Jag väljer faktiskt att inte utmana någon! Jag har kollat runt i bloggarna och det verkar som att de flesta blivit utmanade redan! Men har ni inte det och känner er manade, så är det faktiskt en rätt bra utmaning! Det är nyttigt att tänka på vad som gör våra fyrbenta så speciella. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst, framför allt om Gizmo. Av alla hundar jag har träffat så är han den som har i särklass störst personlighet!
Varje utmanad hund ska skriva sex underliga/konstiga fakta om sig själv på sin hemsida och samtidigt ange reglerna för leken. Sedan väljer man sex nya hundar och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver man en kommentar i de utmnades gästbok för att de ska kolla in och läsa på ens egen hemsida för mer information.
Enzo är först ut:
1. Jag kan inte ha leksaker, för jag har bara sönder dem på en gång. Men en sak har jag haft i flera år! Husses mamma köpte en chockrosa pip-igelkott på Stora Stockholm 2004. Pipen tryckte jag in i leksaken på fyra sekunder, men bortsett från det så är den fortfarande hel! När matte eller husse säger "Var är Gayvin" så springer jag omkring som en dåre i lägenheten tills jag hittat honom! (Gayvin, för att han är så bögig *fniss* Mattes kommentar)
2. Jag gillar att retas med matte. Ibland när vi är ute och går och jag har tråkigt så tar jag tag i kopplet. Är inte matte uppmärksam så rycker jag tag i det så hon tappar det och sen springer jag iväg och leker med kopplet. Matte blir oftast jättearg och det tycker jag e superskoj!
3. Jag är ganska självständig när vi är hemma (i synnerhet i jämförelse med brorsan). Jag ligger gärna i hallen när övriga flocken sitter i vardagsrummet, och jag sover gärna i vardagsrummet när övriga flocken sover i sovrummet.
4. Periodvis så matvägrar jag. Då brukar jag få lite extra av husse, i form av rester från hans mat. Så det lär jag fortsätta med!! :-)
5. När matte äter frukost ensam sitter jag på stolen brevid henne. Oftast lägger jag mig ner i hennes knä och somnar. Ibland tappar hon mat i huvudet på mig, men det gör inget. För det är så gosigt att ligga där. Det värsta jag fått i huvudet var nog en kaviarmacka.
6. Jag älskar att bada. "Oj vilken annorlunda flatte" tänker ni. Men jag älskar faktiskt att bada även i badkaret! Vattnet rinner ner rätt långsamt i vårt badkar, så det brukar bli några centimeter vatten i karet. När det blivit så så plaskar jag med frambenen så det stänker åt alla håll.
Och så Gizmo då...
1. Jag älskar att vara när mamma. Gärna sitta i hennes knä så att hon inte ser nånting. När jag gör så så brukar skrika att "Det gör ont" och "Du är för stor och tung" men jag tror inte hon menar det. Så jag sitter kvar.
2. Jag älskar att ge mamma presenter. Jag brukar ta en sak (tex en filt i soffan hon sitter i). Sen springer jag ut i hallen med den, för att komma tillbaka och ge den till mamma. När jag gör så så brukar hon skratta, ibland så hon gråter. Och jag gillar att göra mamma glad.
3. När vi är på hemväg på promenaderna vill jag gärna ta Enzo. Som avlastning för mamma liksom! Och jag brukar få göra det när vi kommer in på gården. Då håller mamma i mitt koppel så håller jag i Enzos.
4. Jag gillar att retas med Enzo! När jag får gå lös och han har koppel brukar jag ta t.ex. en pinne. Sen dansar jag runt Enzo, på precis sånt avstånd att han inte kommer åt mig. Då blir han skitförbannad, och det är ju exakt det jag ville!
5. Jag är världens mest odiskreta tiggare. Jag brukar sätta mig precis brevid mamma när hon äter och så drägglar jag så det rinner ner på hennes byxor. Då blir hon arg och säger åt mig att gå iväg. Men jag förstår inte det! Hur ska hon veta att jag vill ha om jag inte berättar det!?
6. Jag älskar att kramas. Jag brukar ställa mig på bakbenen och lägga frambenen om halsen på mamma. Då kramar hon tillbaka. Och det är jättegosigt.
Jag väljer faktiskt att inte utmana någon! Jag har kollat runt i bloggarna och det verkar som att de flesta blivit utmanade redan! Men har ni inte det och känner er manade, så är det faktiskt en rätt bra utmaning! Det är nyttigt att tänka på vad som gör våra fyrbenta så speciella. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst, framför allt om Gizmo. Av alla hundar jag har träffat så är han den som har i särklass störst personlighet!
fredag 26 oktober 2007
Löfte!!
I alla fall ett halvlöfte...
Jag LOVAR att om inte den där satans hesröstade idioten SAM som pajjade James Hetfield och Metallicas låt i kväll så bojkottar jag fan idol!!! Hur kan man tro att man kan göra den bra när man helt saknar röstresurser? Ja, jag är inte den som tar idol på så stor allvar, men det där var fan skrämmande dåligt...
Tack alla söta gulliga för er respons på artikeln!!! Ert stöd känns enormt! Från ätstörningar - likväl som alla andra missbruk - blir man aldrig någonsin helt fri. Inte en enda dag går utan att jag tänker att jag måste ta itu med min vikt och börja "banta" igen. Utan allas stöd skulle det inte funka!!!
Enzo och Gizmo har blivit utmanad av jagvetintehurmånga!! Vi älskar utmaningar och antar dem självklart!!! I helgen kommer de upp!!
Nu ska jag sätta mig och hålla tummarna för att Sverige röstar rätt den här veckan.... kanske för en gångs skull skulle rösta själv??
Jag LOVAR att om inte den där satans hesröstade idioten SAM som pajjade James Hetfield och Metallicas låt i kväll så bojkottar jag fan idol!!! Hur kan man tro att man kan göra den bra när man helt saknar röstresurser? Ja, jag är inte den som tar idol på så stor allvar, men det där var fan skrämmande dåligt...
Tack alla söta gulliga för er respons på artikeln!!! Ert stöd känns enormt! Från ätstörningar - likväl som alla andra missbruk - blir man aldrig någonsin helt fri. Inte en enda dag går utan att jag tänker att jag måste ta itu med min vikt och börja "banta" igen. Utan allas stöd skulle det inte funka!!!
Enzo och Gizmo har blivit utmanad av jagvetintehurmånga!! Vi älskar utmaningar och antar dem självklart!!! I helgen kommer de upp!!
Nu ska jag sätta mig och hålla tummarna för att Sverige röstar rätt den här veckan.... kanske för en gångs skull skulle rösta själv??
torsdag 25 oktober 2007
Artikeln!
Man kunde tydligen ladda hem artikeln som pdf. Egentligen skulle man betala för den, men när jag skulle göra det gick nåt fel och jag fick den gratis. *fniss* Det är som sagt en pdf, och bara text, men jag kommer som sagt försöka scanna in den "riktiga" artikeln när jag får tidningen av journalisten. Jag vet inte hur man bifogar pdf-filer så jag kopierar in texten... Read and enjoy.
Matplågan
Anorexin höll på att ta död på Martina
Anorexin var Martina Fryklöfs bästa vän. Den fanns alltid där. Den ställde upp när hon ville och den svek aldrig.
− Jag kan sakna det samtidigt som jag vet att om jag svälter mig på det där sättet kommer jag att dö till slut.
Efter en lång tids självdestruktivt beteende av att skära sig i armarna och att ta starka tabletter för att få sig själv att må dåligt blev anorexin ännu ett sätt för Martina Fryklöf att plåga sig själv. Anorexin blev ett aktivt val när hon för sju år sedan såg hur en kompis med bulimi höll på. Då var Martina 18 år.
− Det blev en naturlig del eftersom jag hela tiden har letat efter sätt att skada mig själv på. Jag tyckte att jag hade någon slags uppgift att se till att hela tiden må så dåligt som möjligt, säger Martina.
Via internet och de pro−ana−sidor hon hittade, öppnades en hel värld med "tips och tricks" för hur hon skulle kunna hålla sig undan maten och gå ner ännu mer i vikt. Pro−ana−sidor finns på internet och görs och skrivs av personer som har anorexi, men som förnekar att det är en sjukdom. I stället menar de att det är en livsstil som man väljer själv.
Från början handlade det om att skära ner på så mycket fett som möjligt, sedan att plocka bort del efter del i måltiderna tills det knappt blev något kvar. Under ett och ett halvt år led hon av anorexi innan hon fick hjälp på Stockholms Center för Ätstörningar, SCÄ, dit hon gick dagligen under fyra månader för att äta tillsammans med andra i samma situation. Där fick hon lära sig mer teori kring mat och hur hon på ett sunt sätt skulle förhålla sig till sin kropp och sitt ätande.
Men lyckan blev kortvarig. Strax efter att hon skrivits ut från behandlingen, dog en av hennes tre hundar som hon beskriver som sina barn. Hon blev deprimerad och föll snabbt tillbaka i samma mönster som hon tidigare varit i.
− Jag gjorde ingenting på dagarna förutom att gå långa promenader med hundarna, hets−äta för att sedan spy, sova och tänka på min vikt. Det är inte lätt att leva med eller omkring en som har ätstörningar eftersom man blir så innesluten i sig själv. Man väljer bort kompisar då man inte har tid för dem utan hela tiden är upptagen med tvångstankar, berättar hon.
När hon förra våren hade ett BMI på 14,9 (normalt BMI ligger mellan 20−25) och hon försökt lägga in sig själv på SCÄ, utan resultat, drog hon i nödbromsen.
− Jag var på väg att dö. Jag insåg att det inte skulle kunna fortsätta på det sättet och jag tänkte på min mamma, min sambo och mina hundar. När jag kom till SCÄ möttes jag av en läkare som sa: "Det finns ju många tjejer som är sjukare än du som klarar sig själva", berättar hon.
Martina blev lovad en plats på SCÄ i oktober, då var det april, vilket betydde att hon skulle få vänta närmare ett halvår på att bli inlagd. Då bestämde hon sig för att ta saken i egna händer.
Lika bestämd som Martina var när hon blev sjuk, lika bestämt och envist lyckades hon ta sig ur
ätstörningarna.
I dag undviker hon pro−ana sidorna för att inte lockas till fel tankar. Men hon kan förstå tjejerna som gör sidorna. Det handlar om att få bekräftelse och att få skriva av sig. Själv hade hon en blogg när hon var sjuk där hon skrev dagbok för att få bekräftelse från andra och andras åsikter. Nu har hon varit frisk från ätstörningarna i lite mer än ett år, men upplever fortfarande att det är många svåra tankar att brottas med.
Nu har Martina börjat på ett nytt jobb som säljare, vilket hon trivs bra med. Hon har bestämt sig för att inte prata om sina ätstörningar för mycket med arbetskamraterna.
− Någon gång måste jag också få gå vidare och inte hela tiden bli stämplad som "Martina som har haft ätstörningar" så fort jag träffar nya människor. Men bara för att jag är frisk från ätstörningarna innebär det inte att jag mår toppen. Ätstörningar handlar ju trots allt inte om att man vill bli snygg och sexig, utan rotar sig i en dålig och förvrängd självbild. Jag har fortfarande många saker som jag måste bearbeta i min självkänsla och i min självbild för att kunna må bra på djupet.
Ett utdrag ur Martinas blogg den 22 april 2006, perioden då hon mådde som sämst
"Jag fick inte bara diagnosen anorexia nervosa, utan anorexia nervosa med hetsätnings−störning. Vore det inte för det sista tillägget så skulle jag säkert inte vara lika bekymrad. Vore det för att jag bara o−åt så skulle det vara rätt lugnt. Men jag känner dödsångest bara av att tänka på mina hetsätningsattacker! Jag kan verkligen känna att JAG VILL INTE JAG VILL INTE JAG VILL INTE,
och samtidigt som de orden studsar runt uppe i huvet så gör jag i ordning det jag ska äta, och sedan kräks jag tills magen känns som att den ska gå sönder (uppenbarligen gör den det också, för det kommer blod mot slutet), tårarna rinner, det gör ont överallt i hela kroppen, ångesten gör mig i det närmaste lamslagen..."
Publiceringsdatum: 2007−10−23
Avdelning: Vardag, Reportage
Källa: Dagen
Matplågan
Anorexin höll på att ta död på Martina
Anorexin var Martina Fryklöfs bästa vän. Den fanns alltid där. Den ställde upp när hon ville och den svek aldrig.
− Jag kan sakna det samtidigt som jag vet att om jag svälter mig på det där sättet kommer jag att dö till slut.
Efter en lång tids självdestruktivt beteende av att skära sig i armarna och att ta starka tabletter för att få sig själv att må dåligt blev anorexin ännu ett sätt för Martina Fryklöf att plåga sig själv. Anorexin blev ett aktivt val när hon för sju år sedan såg hur en kompis med bulimi höll på. Då var Martina 18 år.
− Det blev en naturlig del eftersom jag hela tiden har letat efter sätt att skada mig själv på. Jag tyckte att jag hade någon slags uppgift att se till att hela tiden må så dåligt som möjligt, säger Martina.
Via internet och de pro−ana−sidor hon hittade, öppnades en hel värld med "tips och tricks" för hur hon skulle kunna hålla sig undan maten och gå ner ännu mer i vikt. Pro−ana−sidor finns på internet och görs och skrivs av personer som har anorexi, men som förnekar att det är en sjukdom. I stället menar de att det är en livsstil som man väljer själv.
Från början handlade det om att skära ner på så mycket fett som möjligt, sedan att plocka bort del efter del i måltiderna tills det knappt blev något kvar. Under ett och ett halvt år led hon av anorexi innan hon fick hjälp på Stockholms Center för Ätstörningar, SCÄ, dit hon gick dagligen under fyra månader för att äta tillsammans med andra i samma situation. Där fick hon lära sig mer teori kring mat och hur hon på ett sunt sätt skulle förhålla sig till sin kropp och sitt ätande.
Men lyckan blev kortvarig. Strax efter att hon skrivits ut från behandlingen, dog en av hennes tre hundar som hon beskriver som sina barn. Hon blev deprimerad och föll snabbt tillbaka i samma mönster som hon tidigare varit i.
− Jag gjorde ingenting på dagarna förutom att gå långa promenader med hundarna, hets−äta för att sedan spy, sova och tänka på min vikt. Det är inte lätt att leva med eller omkring en som har ätstörningar eftersom man blir så innesluten i sig själv. Man väljer bort kompisar då man inte har tid för dem utan hela tiden är upptagen med tvångstankar, berättar hon.
När hon förra våren hade ett BMI på 14,9 (normalt BMI ligger mellan 20−25) och hon försökt lägga in sig själv på SCÄ, utan resultat, drog hon i nödbromsen.
− Jag var på väg att dö. Jag insåg att det inte skulle kunna fortsätta på det sättet och jag tänkte på min mamma, min sambo och mina hundar. När jag kom till SCÄ möttes jag av en läkare som sa: "Det finns ju många tjejer som är sjukare än du som klarar sig själva", berättar hon.
Martina blev lovad en plats på SCÄ i oktober, då var det april, vilket betydde att hon skulle få vänta närmare ett halvår på att bli inlagd. Då bestämde hon sig för att ta saken i egna händer.
Lika bestämd som Martina var när hon blev sjuk, lika bestämt och envist lyckades hon ta sig ur
ätstörningarna.
I dag undviker hon pro−ana sidorna för att inte lockas till fel tankar. Men hon kan förstå tjejerna som gör sidorna. Det handlar om att få bekräftelse och att få skriva av sig. Själv hade hon en blogg när hon var sjuk där hon skrev dagbok för att få bekräftelse från andra och andras åsikter. Nu har hon varit frisk från ätstörningarna i lite mer än ett år, men upplever fortfarande att det är många svåra tankar att brottas med.
Nu har Martina börjat på ett nytt jobb som säljare, vilket hon trivs bra med. Hon har bestämt sig för att inte prata om sina ätstörningar för mycket med arbetskamraterna.
− Någon gång måste jag också få gå vidare och inte hela tiden bli stämplad som "Martina som har haft ätstörningar" så fort jag träffar nya människor. Men bara för att jag är frisk från ätstörningarna innebär det inte att jag mår toppen. Ätstörningar handlar ju trots allt inte om att man vill bli snygg och sexig, utan rotar sig i en dålig och förvrängd självbild. Jag har fortfarande många saker som jag måste bearbeta i min självkänsla och i min självbild för att kunna må bra på djupet.
Ett utdrag ur Martinas blogg den 22 april 2006, perioden då hon mådde som sämst
"Jag fick inte bara diagnosen anorexia nervosa, utan anorexia nervosa med hetsätnings−störning. Vore det inte för det sista tillägget så skulle jag säkert inte vara lika bekymrad. Vore det för att jag bara o−åt så skulle det vara rätt lugnt. Men jag känner dödsångest bara av att tänka på mina hetsätningsattacker! Jag kan verkligen känna att JAG VILL INTE JAG VILL INTE JAG VILL INTE,
och samtidigt som de orden studsar runt uppe i huvet så gör jag i ordning det jag ska äta, och sedan kräks jag tills magen känns som att den ska gå sönder (uppenbarligen gör den det också, för det kommer blod mot slutet), tårarna rinner, det gör ont överallt i hela kroppen, ångesten gör mig i det närmaste lamslagen..."
Publiceringsdatum: 2007−10−23
Avdelning: Vardag, Reportage
Källa: Dagen
Jag var med i tidningen...
I går var äntligen artikeln om mig med i tidningen!! Jag får den inte själv förrän nästa vecka, men jag tänkte försöka scanna in den då, om det finns någon som har ett intresse av att läsa den! Jag skulle gärna länka till den eftersom den ligger på nätet, men man måste ha ett pluskonto för det. Tror det kostar pengar, men jag ska kolla upp det.
måndag 22 oktober 2007
Tortyr....
Det kändes verkligen som kinesisk vattentortyr när klockan ringde i morse. Både första och andra gången... Herre gud, vem kom på måndagarna??!!??
lördag 20 oktober 2007
Härliga hundar. :)
I dag fick jag så dåligt samvete när jag satt och tittade på mina uttråkade hundar att jag slängde in dem i SAABen och åkte iväg till Lövsta Skjutbana. Där fick de varsitt personspår. Egentligen hade jag ju tänkt lägga viltspår i helgen, men jag orkade inte med det. När det är så här fint väder är det nästan 100% säkert att skankarna är stulna när vi väl går spåren och så jäkla lätt är det inte att få tag i skank nu för tiden. Så personspår blev det... Premiär för Girre, och VAD han var duktig!!! Han tog mitt 50 meter långa spår på typ 20 sekunder. Nästa gång får jag nog göra det lite svårare... Enzo var också ruggigt duktig! Hans var typ 120 meter med en vinkel. Även han får svårare nästa gång kan jag säga. Han har inte fått vinklar i sina personspår förut, men det var ju inga som helst problem. En liten ringning, men inga konstigheter. Han var om möjligt ännu mer spårnog han är i vilstpåren, och det vill inte säga lite! Det känns helt klart som att jag ska satsa på personspår med honom!! Bara att få till de där extra lydnadsmomenten som vi inte kan ännu. Gizmo får ju tyvärr inte tävla bruks, för han är inte MH-testad. Dessutom tycker ju inte han att lydnadsbiten är så där överdrivet rolig. Tur att det finns viltspår!
Hoppas att ni sett att jag fått filmsidan att funka! Att jag inte tänkt på youtube förr!? Om ni inte ser länken till filmsidan (brevid EFIT) så rensa cashen och ladda om sidan så syns den. Det är bara två filmer där än så länge, men tanken är att det ska komma upp fler eftersom! I morgon ska jag även lägga upp förra söndagens EFIT. Orkar inte idag.
Avslutningsvis måste jag säga att det är roligt att jag fått lite nya besökare av hemsidan på sistone!!! Och att ni dessutom lämnar avtryck i bloggen. ;)
Sköt om er kära vänner!!!
Hoppas att ni sett att jag fått filmsidan att funka! Att jag inte tänkt på youtube förr!? Om ni inte ser länken till filmsidan (brevid EFIT) så rensa cashen och ladda om sidan så syns den. Det är bara två filmer där än så länge, men tanken är att det ska komma upp fler eftersom! I morgon ska jag även lägga upp förra söndagens EFIT. Orkar inte idag.
Avslutningsvis måste jag säga att det är roligt att jag fått lite nya besökare av hemsidan på sistone!!! Och att ni dessutom lämnar avtryck i bloggen. ;)
Sköt om er kära vänner!!!
fredag 19 oktober 2007
Hmmm...
Sitter hemma idag igen. Brukar ju alltid försöka önska folk trevlig helg, men nu har jag helt tappat kollen på vilka sidor jag varit inne på... Så: TREVLIG HELG!!! Lite extra till de som jag inte redan hälsat på.... ;)
Min helg blir lugnare än lugnast. Ska fixa en ordentlig hög med företag att ringa till på måndag så jag kan köra igång då äntligen!!! Är så jävla typiskt att bli sjuk tre dagar efter man börjat på ett nytt jobb liksom... Tur jag har så bra folk på det här jobbet. Hade ju tänkt spåra med grabbarna, men jag vette fan. Vi får se. Tar fram blod å skank i kväll, sen får vi se hur jag mår i morgon.
Sköt om er allihopa!!!!
Min helg blir lugnare än lugnast. Ska fixa en ordentlig hög med företag att ringa till på måndag så jag kan köra igång då äntligen!!! Är så jävla typiskt att bli sjuk tre dagar efter man börjat på ett nytt jobb liksom... Tur jag har så bra folk på det här jobbet. Hade ju tänkt spåra med grabbarna, men jag vette fan. Vi får se. Tar fram blod å skank i kväll, sen får vi se hur jag mår i morgon.
Sköt om er allihopa!!!!
torsdag 18 oktober 2007
EFIT...
Jag kom på en sak! Jag körde ju EFIT i söndags, för första gången sen i typ april!!! *gör vågen* Orkar inte lägga upp det nu, men i helgen kommer bilderna upp! Blev inte så bra EFIT, för större delen av dagen spenderades ju i ett ridhus, och där går inte att fota (Klas försökte verkligen, men det blev bara sudd).
I dag var jag hemma. Grattis till mig som lyckades jobba tre dagar på nya jobbet. Men jag hade faktiskt en väldigt legitim anledning. Jag kan börja i går eftermiddag. Då kände jag att magen började kännas konstig. Efter jobbet åkte jag till stallet, och då hade jag så ont i magen att jag inte kunde rida, utan gosade en massa och lät henne beta och sen åkte jag hem. I morse då, så vaknade jag som vanligt och åt frukost. Fick inte i mig lika mycket som vanligt för jag mådde lite illa. Så gick jag ut med hundarna, men jag kom inte mer än ner till parken förrän jag var tvungen att kasta mig till en papperskorg och kräkas. I know what some of u're thinking, men jag är inte med barn. Jag måste ätit nåt konstigt. VAD vet jag inte, men min mage har ju strulat väldigt mycket på sistone, så det kanske inte krävs så mycket? Nu mår jag i alla fall bättre och hoppas på att kunna åka till jobbet i morgon.
Verkar i alla fall som att jag har en riktigt hygglig arbetsgivare den här gången! Säljchefen såg nämligen att jag fått ett mail från min advokat i går (jag hade skrivit ut det och lagt det på mitt skrivbord) och då frågade han vad det var. Då förklarade jag i väldigt korta drag om mitt jobb som reporter (ni som hängde på min sida redan i vintras känner ju till min historia om reporterjobbet på tidningen som - visade det sig - gick i konkurs 2005) och att jag har en advokat som hjälper mig att processa mot chefredaktören. Vid elva på förmiddagen ringde en av mina chefer för att försäkra sig om att jag inte satt hemma och grät över det där, och sa att han har många "adovkatskontakter" som kan hjälpa mig om jag vill!
Vid fem ringde även VDn bara för att kolla läget och så.
Really nice i think!!
Klas bad mig baka i kväll och jag har bakat en kaka som luktar väldigt gott. Det slank ner en liten bit kanellängd till eftermiddagstet, och klarade magen det ska den väl klara kakan... I vilket fall: dags för Efterlyst! :)
I dag var jag hemma. Grattis till mig som lyckades jobba tre dagar på nya jobbet. Men jag hade faktiskt en väldigt legitim anledning. Jag kan börja i går eftermiddag. Då kände jag att magen började kännas konstig. Efter jobbet åkte jag till stallet, och då hade jag så ont i magen att jag inte kunde rida, utan gosade en massa och lät henne beta och sen åkte jag hem. I morse då, så vaknade jag som vanligt och åt frukost. Fick inte i mig lika mycket som vanligt för jag mådde lite illa. Så gick jag ut med hundarna, men jag kom inte mer än ner till parken förrän jag var tvungen att kasta mig till en papperskorg och kräkas. I know what some of u're thinking, men jag är inte med barn. Jag måste ätit nåt konstigt. VAD vet jag inte, men min mage har ju strulat väldigt mycket på sistone, så det kanske inte krävs så mycket? Nu mår jag i alla fall bättre och hoppas på att kunna åka till jobbet i morgon.
Verkar i alla fall som att jag har en riktigt hygglig arbetsgivare den här gången! Säljchefen såg nämligen att jag fått ett mail från min advokat i går (jag hade skrivit ut det och lagt det på mitt skrivbord) och då frågade han vad det var. Då förklarade jag i väldigt korta drag om mitt jobb som reporter (ni som hängde på min sida redan i vintras känner ju till min historia om reporterjobbet på tidningen som - visade det sig - gick i konkurs 2005) och att jag har en advokat som hjälper mig att processa mot chefredaktören. Vid elva på förmiddagen ringde en av mina chefer för att försäkra sig om att jag inte satt hemma och grät över det där, och sa att han har många "adovkatskontakter" som kan hjälpa mig om jag vill!
Vid fem ringde även VDn bara för att kolla läget och så.
Really nice i think!!
Klas bad mig baka i kväll och jag har bakat en kaka som luktar väldigt gott. Det slank ner en liten bit kanellängd till eftermiddagstet, och klarade magen det ska den väl klara kakan... I vilket fall: dags för Efterlyst! :)
onsdag 17 oktober 2007
Shit, va hon e bra!!
Sitter på jobbet och är grymt slö efter lunchen, och surfade in på Evas sida. Och hon skrev ett inlägg för ett par dagar sen som jag tycker är SÅ bra och SÅ rätt och SÅ viktigt att jag inte bryr mig om att länka till det utan kopierar det direkt. Läs och lär! :)
"Jag tror att skillnaden mellan olika tankesätt inom ”hunderiet” beror på om vi har vår fot förankrad i "naturen" dvs den etologiska eller behavioristiska läran. Själv ser jag en fördel med behaviorismen. Kopplingar till etologin blir ofta godtyckliga bland oss hundmänniskor. Ett exempel: Lägg hunden på rygg – det gör tiken! Men…..det gör hon i första hand för att sköta deras hygien, och det beteendet är det väl ingen av oss som skulle vilja efterapa?
I grunden handlar det om vilken typ av relation vi vill ha med vår hund. En del hundägare anser att alla hundar besitter en medfödd vilja att testa sina ägare och att hundens mening med livet, är att klättra på rangskalan för att uppnå en så hög position som möjligt. En naturlig följd av det tankesättet är att vi ständigt måste ”kämpa för att behålla vår plats”. Det är ett synsätt. Men….. vi kan också välja tanken att hunden är ett socialt och intelligent djur som tycker om att samarbeta med oss. Valet är vårt eget: Vi väljer själva att uppfostra och träna hunden efter det synsätt som passar oss bäst."
Jag vet så många som tänker så där, att hunden vill klättra och att vi hela tiden måste bevisa för dem vem som är ledare och bla bla. Jag själv tycker att det är vädligt skönt att inte själv tänka så längre. Mina hundar i mina ögon är fyrbenta varelser som jag älskar som vore de mina barn. Visst, de beter sig inte fläckfritt alla gånger (eller särskilt ofta? *Fniss*) men jag tror inte det handlar om några försök att klättra på nån stege för att bestämma över mig, utan för att jag helt enkelt har lärt dem fel. Och DET, mina vänner, är en jävla skillnad!!
"Jag tror att skillnaden mellan olika tankesätt inom ”hunderiet” beror på om vi har vår fot förankrad i "naturen" dvs den etologiska eller behavioristiska läran. Själv ser jag en fördel med behaviorismen. Kopplingar till etologin blir ofta godtyckliga bland oss hundmänniskor. Ett exempel: Lägg hunden på rygg – det gör tiken! Men…..det gör hon i första hand för att sköta deras hygien, och det beteendet är det väl ingen av oss som skulle vilja efterapa?
I grunden handlar det om vilken typ av relation vi vill ha med vår hund. En del hundägare anser att alla hundar besitter en medfödd vilja att testa sina ägare och att hundens mening med livet, är att klättra på rangskalan för att uppnå en så hög position som möjligt. En naturlig följd av det tankesättet är att vi ständigt måste ”kämpa för att behålla vår plats”. Det är ett synsätt. Men….. vi kan också välja tanken att hunden är ett socialt och intelligent djur som tycker om att samarbeta med oss. Valet är vårt eget: Vi väljer själva att uppfostra och träna hunden efter det synsätt som passar oss bäst."
Jag vet så många som tänker så där, att hunden vill klättra och att vi hela tiden måste bevisa för dem vem som är ledare och bla bla. Jag själv tycker att det är vädligt skönt att inte själv tänka så längre. Mina hundar i mina ögon är fyrbenta varelser som jag älskar som vore de mina barn. Visst, de beter sig inte fläckfritt alla gånger (eller särskilt ofta? *Fniss*) men jag tror inte det handlar om några försök att klättra på nån stege för att bestämma över mig, utan för att jag helt enkelt har lärt dem fel. Och DET, mina vänner, är en jävla skillnad!!
måndag 15 oktober 2007
Hästhoppning och tvärstopp!!!
I går tävlade jag och Bella! Var så hiiiimla roligt!!! Första gången på så himla länge att jag inte visste om jag skulle komma ihåg hur man rider en hel bana (eller om jag skulle komma ihåg banan överhuvudtaget) men det gick så bra!!! Min klass var staffetthoppning. (Egentligen skulle jag varit med i privathästklassen, men det var bara vi som var privathästekipage, så vi fick vara med på staffetten istället.) Tyvärr rev min medtävlande (på ett löjligt enkelt hinder *morr*) men det var skoj ändå. Eftersom jag och Bella gick som nummer två så kunde vi koncentrera oss på att ta oss runt som jag tänkt. Det spelade ju ingen roll, för jag visste att vi inte hade en chans med hennes rivning. Och jag hade rätt. Vi kom sist. Prutt också. Men det var skoj ändå! Och jag och Bella red ju felfritt och på en rätt bra tid dessutom!!!
I dag började jag nya jobbet. Det var bara utbildning och medlyssning av de andra säljarna för mig i dag, men det var nog tur. Jag sov inte många sekunder i natt... Men det känns jäkligt bra faktiskt! Ett riktigt skönt gäng. Vi är bara åtta, och det känns helt lagom. Högt i tak (inte bara för att vi sitter högst upp i huset) och alla känns på samma "nivå", dvs ingen hierarki - något som jag inte bara förespråkar hemma i flocken utan även på jobbet. Det är så trist med chefer som tycker att de är värda så mycket mer än alla andra bara för att han/hon råkade bli chef liksom. Så det här ska nog bli bra!!
Trots att jag inte sovit någonting så hade jag lite dåligt samvete för hundarna som verkade rätt rastlösa. Så i kväll har vi lattjat lite. Men Gizmo blev det en av Enzos tennisbollar bland löven nere i parken. Dels springa och busa, men även få använda huvudet lite, för den där bollen smälte in fantastiskt bra bland de gula löven. Dessutom är det ju kolsvart ute... Så det tyckte han var skoj!! Och han ville absolut inte gå in! Jag visste dock att jag hade en till herre i lägenheten som var minst lika uttråkad, så jag gick hem och bytte hund. Men Enzo blev det ställande under gång och inkallning med ställande (och ett par lägganden under gång för att se att han inte blandade ihop dem med ställandena). Och JÄKLAR vilka tvärstopp!!!!!!! Skruttans duktiga lilla hund. Va nöjd jag blev!!! Han som brukar ha sådan stoppsträcka att han hinner fram till mig innan han stannar (vid inkallningen) tvärstannade nu! Jag gjorde rätt i som bytte till röstkommando verkar det som. Nu har jag samma vid ställande under gång, inkallning och rutan. Kanske att det underlättar i hans förvirrade lilla huvud? *fniss*
Nä, fy farao vad trött jag är. Dags att gå och lägga mig innan jag somnar framför datorn...
I dag började jag nya jobbet. Det var bara utbildning och medlyssning av de andra säljarna för mig i dag, men det var nog tur. Jag sov inte många sekunder i natt... Men det känns jäkligt bra faktiskt! Ett riktigt skönt gäng. Vi är bara åtta, och det känns helt lagom. Högt i tak (inte bara för att vi sitter högst upp i huset) och alla känns på samma "nivå", dvs ingen hierarki - något som jag inte bara förespråkar hemma i flocken utan även på jobbet. Det är så trist med chefer som tycker att de är värda så mycket mer än alla andra bara för att han/hon råkade bli chef liksom. Så det här ska nog bli bra!!
Trots att jag inte sovit någonting så hade jag lite dåligt samvete för hundarna som verkade rätt rastlösa. Så i kväll har vi lattjat lite. Men Gizmo blev det en av Enzos tennisbollar bland löven nere i parken. Dels springa och busa, men även få använda huvudet lite, för den där bollen smälte in fantastiskt bra bland de gula löven. Dessutom är det ju kolsvart ute... Så det tyckte han var skoj!! Och han ville absolut inte gå in! Jag visste dock att jag hade en till herre i lägenheten som var minst lika uttråkad, så jag gick hem och bytte hund. Men Enzo blev det ställande under gång och inkallning med ställande (och ett par lägganden under gång för att se att han inte blandade ihop dem med ställandena). Och JÄKLAR vilka tvärstopp!!!!!!! Skruttans duktiga lilla hund. Va nöjd jag blev!!! Han som brukar ha sådan stoppsträcka att han hinner fram till mig innan han stannar (vid inkallningen) tvärstannade nu! Jag gjorde rätt i som bytte till röstkommando verkar det som. Nu har jag samma vid ställande under gång, inkallning och rutan. Kanske att det underlättar i hans förvirrade lilla huvud? *fniss*
Nä, fy farao vad trött jag är. Dags att gå och lägga mig innan jag somnar framför datorn...
lördag 13 oktober 2007
Lördagsskoj!!!
Jag har några favvolänkar som jag lägger upp. Ni måste bara se dem!!!! Lovar att de inte är nå virus eller annat skumt... Go check them out (öppnas i nytt fönster/flik) och skratta tills magen går sönder!!!! Och GLÖMT INTE ATT HA PÅ LJUDET!!!!
http://birdloversonly.blogspot.com/2007/09/may-i-have-this-dance.html
http://allfunny.net/index.php?option=com_content&task=view&id=207&Itemid=1
http://allfunny.net/index.php?option=com_content&task=view&id=206&Itemid=1
http://birdloversonly.blogspot.com/2007/09/may-i-have-this-dance.html
http://allfunny.net/index.php?option=com_content&task=view&id=207&Itemid=1
http://allfunny.net/index.php?option=com_content&task=view&id=206&Itemid=1
Klarspråk
Nu kan jag tala klarspråk, för det som inte varit så bra har löst sig nu.
Jag måste hoppa tillbaka tre veckor i tiden, för det var ju då jag blev sjukskriven. Pga detta bestämde sig min underbaaara arbetsgivare att ge mig sparken!!
Happ. Jaja, lagen gäller ju såklart inte för alla... Sarkasmen bara flödar här känner jag, men jag blev rätt bitter också. När jag berättade det för min doktor i måndags blev han helt galen och sjukskrev mig ett tag till, dels för att han fortfarande inte vet vad det är för fel på mig men även för att jag ska få någon form av inkomst... Jag har naturligtvis sökt en del jobb, och i går skrev jag på anställningspappren på det jobb som jag börjar på på måndag. Det känns otroligt bra! Av 300 sökanden valde de liksom lilla mig. Snacka om självförtroendeboost! 
I morgon blir det tävling för mig och Bella!!!
Sara frågade i går när det var hoppkurs om jag kunde få vara med fast jag inte skrivit upp mig, och det skulle gå så bra. Det ska bli skiiiitroligt!!! Håll tummarna för oss! Jag tar det inte på så stort allvar såklart, men jag är ju tävlingsmänniska liksom...
I dag har jag och grabbarna varit ute på en härlig långprommis med Helena och Filippa! Vilket jäkla väder vi fick!! Kanonfint! I går som det var så fruktansvärt äckligt... Dock tycker jag att det börjar bli på tok för kallt!
Det värsta med den här årstiden är att Familjebostäder sällan uppfattar när vädret slår om till vinterkyla, så vi har fortfarande ingen värme i våra element. Tackålov för vår 55" plasmatv som alstrar värme som en hel kamin!
Jag måste hoppa tillbaka tre veckor i tiden, för det var ju då jag blev sjukskriven. Pga detta bestämde sig min underbaaara arbetsgivare att ge mig sparken!!
Happ. Jaja, lagen gäller ju såklart inte för alla... Sarkasmen bara flödar här känner jag, men jag blev rätt bitter också. När jag berättade det för min doktor i måndags blev han helt galen och sjukskrev mig ett tag till, dels för att han fortfarande inte vet vad det är för fel på mig men även för att jag ska få någon form av inkomst... Jag har naturligtvis sökt en del jobb, och i går skrev jag på anställningspappren på det jobb som jag börjar på på måndag. Det känns otroligt bra! Av 300 sökanden valde de liksom lilla mig. Snacka om självförtroendeboost! 
I morgon blir det tävling för mig och Bella!!!
Sara frågade i går när det var hoppkurs om jag kunde få vara med fast jag inte skrivit upp mig, och det skulle gå så bra. Det ska bli skiiiitroligt!!! Håll tummarna för oss! Jag tar det inte på så stort allvar såklart, men jag är ju tävlingsmänniska liksom...I dag har jag och grabbarna varit ute på en härlig långprommis med Helena och Filippa! Vilket jäkla väder vi fick!! Kanonfint! I går som det var så fruktansvärt äckligt... Dock tycker jag att det börjar bli på tok för kallt!
Det värsta med den här årstiden är att Familjebostäder sällan uppfattar när vädret slår om till vinterkyla, så vi har fortfarande ingen värme i våra element. Tackålov för vår 55" plasmatv som alstrar värme som en hel kamin!
torsdag 11 oktober 2007
www,jagbehövermagmuskler.nu
Jösses. I dag var jag och red, och la upp stigbyglarna framför sadeln för här skulle sitstränas!!! Jag har alltid haft väldigt bra sits, men alla års uppehåll från ridningen har gjort att jag knappt kan sitta ner i traven. Jag har inte så ont i ryggen längre, så nu jäklar ska jag jobba på det!! Och jävlar va det bränner i magen känner jag nu!! Jag körde ett ganska hårt pass (för mig) med massor av travarbete (sittande) i olika tempo, gjorde lite öppna, sluta, red på volter... Så lite jobbigt var det kanske för Bella också. Hoppas jag. Men för första gången var jag faktiskt den som var svettigast av oss... Sketakul kändes det när jag satt av utanför stallet för det gick otroligt bra mot slutet!! 
Och nu är jag såklart taggad att träna ännu mer. Funderar på att försöka ragga upp nån dressyrtränare - finns ju en del som tränar dressyr i stallet så det ska nog gå...
För grabbarna händer det dock inte så mycket roligt i dag. Jag hade tänkt träna när jag kom hem från stallet, men jag är helt slut.
Jag skulle även åkt till Sophia och fikat, och jag är till å me för trött för det... Och det är SÄLLAN jag är för trött för att skälpa i mig te. 
Men i morgon ska jag inte rida, så då orkar jag nog träna lite hund.
Och nu är jag såklart taggad att träna ännu mer. Funderar på att försöka ragga upp nån dressyrtränare - finns ju en del som tränar dressyr i stallet så det ska nog gå...För grabbarna händer det dock inte så mycket roligt i dag. Jag hade tänkt träna när jag kom hem från stallet, men jag är helt slut.
Jag skulle även åkt till Sophia och fikat, och jag är till å me för trött för det... Och det är SÄLLAN jag är för trött för att skälpa i mig te. 
Men i morgon ska jag inte rida, så då orkar jag nog träna lite hund.
onsdag 10 oktober 2007
Fruktansvärt
Jag satt och slösurfade (som vanligt) och hamnade av en slump på kennel Goldblossoms hemsida. 10 augusti var de med om något så fruktansvärt att jag bara sitter här helt tom i huvudet. Det är så hemskt att jag knappt kan gråta. Någon fruktansvärt ond person hade lagt ut förgiftat kött i deras skog, och tre av kennelns hanar fick i sig av köttet. En av dem dog hemma, en överlevde efter en kamp hos veterinären och en låg ensam och dog i skogen i mörkret så att han inte hittades förrän dagen efter... Jag bara skakar... Så fruktansvärt... Vad är det för fel på människor i den här världen???
Märkligt!!
Så himla konstigt! Mamma berättade för mig i går att bilderna från senaste inläggen har försvunnit! Och mycket riktigt!!! Jäkligt skumt! Så jag lägger upp dem igen då.
I dag skulle jag skriva upp mig på anmälningslappen till tävlingen på söndag. Tror ni inte att den var borta då?? Så jag hoppas verkligen att den kommer upp igen... man ska kunna anmäla sig ända fram till lördag står det ju!! Jaja, missar vi tävlingen så är väl inte det hela världen. Det kommer ju flera.
Jag har fått mail från taxklubben att det är ok att gå spår, så så fort lönen kommer så ska jag anmäla grabbarna till några. Det blev dock ingen träning i helgen för när jag öppnade frysen så fanns där inte så mycket som en droppe blod!! Ska till slaktarn i morgon tänkte jag...
I går blev det faktiskt lite lydnadträning däremot!!! Enzo var jääätteduktig!!! *wiii* Vi tränade rutan och det gick riktigt bra. Han är dock lite för smart den här herrn, så det är jäkligt lätt att man går för fort framåt med honom har jag märkt... Får se om det kanske blir nån tävling innan årsskiftet. :)
I dag skulle jag skriva upp mig på anmälningslappen till tävlingen på söndag. Tror ni inte att den var borta då?? Så jag hoppas verkligen att den kommer upp igen... man ska kunna anmäla sig ända fram till lördag står det ju!! Jaja, missar vi tävlingen så är väl inte det hela världen. Det kommer ju flera.
Jag har fått mail från taxklubben att det är ok att gå spår, så så fort lönen kommer så ska jag anmäla grabbarna till några. Det blev dock ingen träning i helgen för när jag öppnade frysen så fanns där inte så mycket som en droppe blod!! Ska till slaktarn i morgon tänkte jag...
I går blev det faktiskt lite lydnadträning däremot!!! Enzo var jääätteduktig!!! *wiii* Vi tränade rutan och det gick riktigt bra. Han är dock lite för smart den här herrn, så det är jäkligt lätt att man går för fort framåt med honom har jag märkt... Får se om det kanske blir nån tävling innan årsskiftet. :)
söndag 7 oktober 2007
Åååå, EVA!!!
När jag träffade en kompis för ett tag sedan frågade hon - liksom många andra - mig vad jag tycker om han på hundprogrammet på fyran ("Mannen som talar med hundar" eller nåt sånt). Jag sa att jag tycker att han är vidrig och att han inte verkar kunna något om hur hundar fungerar. Denna uppfattning skapades efter de få minutrar som jag under ett avsnitt ödslade på det här programmet. Men min kompis tyckte ändå att jag borde ge honom en chans. Jag har hört många som tycker att han är så himla bra, förutom en nära vän som tycker att han är mjäkig (raka motsatsen till vad jag tycker alltså). Och nu har den underbara Eva skrivit ett så bra inlägg så jag måste såklart länka till det! Och hörni! Läs hennes blogg när den uppdateras! Hon skriver så jäkla bra saker!!
http://evabodfaldt.blogspot.com/2007/10/ceasar-millan-drmmen-om-respekt.html
http://evabodfaldt.blogspot.com/2007/10/ceasar-millan-drmmen-om-respekt.html
Decision...
Nu har jag bestämt mig. Vi ska inte vara med på apellen den 27, så jag mailade till MBK och sa att jag inte vill vara med i lottningen. Det finns ett par moment som Enzo inte kan än, och vi hinner inte få till dem så bra som jag vill. Så vi tar det till våren istället!!
DÄREMOT har jag fått klartecken från Bellas ägare att vara med nästa söndag så då ska jag tävla häst för första gången sen... 2000!!!!!!!!! 7 år sen! Shit pommes alltså. Herre gud, jag kan inte tro att det gått så lång tid. Hm... tiden går fort. Även om man inte har roligt alla gånger?
Jag har mailat Södermanlands taxklubb och sagt att jag vill gå ett par viltspår med grabbarna. Det känns så totalt kravlöst men ändå är det en sån fantastisk hjärngympa. Så vi får se om de mailar tillbaka och säger att det är grönt att gå snart! Tänkte faktiskt ta fram lite blod och ett par skankar så ska jag lägga ett par spår i morgonbitti som de får ta senare på eftermiddagen efter att jag ridit och varit hos doktorn.
Gizmo trivs som sagt inte med semestern utan kommer hela tiden med saker. Här är en närbild på en av alla grejer han kommit med senaste veckorna. *fniss*
Annars har här inte hänt så mycket! I går hade jag hit min trevliga vän Pauline på fika. Sen såg vi Sillstryparna vinna sin satans match mot Malmö och därmed förintades våra chanser till SM-guldet. Satans skit. SÅ nära. Igen. Nu är det upp till oss att se till att Turgården inte vinner. De sabbade för oss förra året, så nu är det time for pay-back!!
Jag avslutar med ett par bilder på min älskade mamma från när hon red Bella i förra veckan!!!
Visst ser det bra ut! :)
Nöjd och glad mamma på nöjd och glad Bella!
DÄREMOT har jag fått klartecken från Bellas ägare att vara med nästa söndag så då ska jag tävla häst för första gången sen... 2000!!!!!!!!! 7 år sen! Shit pommes alltså. Herre gud, jag kan inte tro att det gått så lång tid. Hm... tiden går fort. Även om man inte har roligt alla gånger?
Jag har mailat Södermanlands taxklubb och sagt att jag vill gå ett par viltspår med grabbarna. Det känns så totalt kravlöst men ändå är det en sån fantastisk hjärngympa. Så vi får se om de mailar tillbaka och säger att det är grönt att gå snart! Tänkte faktiskt ta fram lite blod och ett par skankar så ska jag lägga ett par spår i morgonbitti som de får ta senare på eftermiddagen efter att jag ridit och varit hos doktorn.
Gizmo trivs som sagt inte med semestern utan kommer hela tiden med saker. Här är en närbild på en av alla grejer han kommit med senaste veckorna. *fniss*
Jag avslutar med ett par bilder på min älskade mamma från när hon red Bella i förra veckan!!!
Visst ser det bra ut! :)
Nöjd och glad mamma på nöjd och glad Bella!
lördag 6 oktober 2007
Tjoho!
I gårkväll var jag på hoppkurs med Bella. Det är väl egentligen första gången på fyra år som jag hoppar "på riktigt". I förra veckan hoppade vi ju en gång, men det var bara några språng. I går kändes det verkligen som att jag förflyttade mig fyra år bakåt i tiden. Fy faaaan va roligt det var!!!! Vi gjorde absolut inga superavancerade saker eller hoppade några überhöjder, men ååå! Det var så jäkla kul att jag har svårt att förstå hur jag kunde sluta med det för några år sen!? Och jag ska faktiskt fråga Sara om jag får vara med på klubbtävlingen nästa söndag. Bara på skoj!
När jag kom hem (halv elva!!) så hade jag fått mail från Mälarö BK. Jag hade anmält till deras apellspår 27 oktober men inte betalat, och i går var sista dagen. Så då mailade de och frågade om jag ändå ville vara med på lottningen!! Jag trodde att om man inte betalade så var det ett tecken på att man inte vill vara med, men gulliga som de är så mailade de i alla fall och frågade. Och jag svarade givetvis ja! Så vi får se! Har jag lika stor tur med den här lottningen som lottningen till alla höstens jaktprov så debuterar Enzo i apellspår 27 oktober! Håll tummarna!
Jag funderar på att ge mig av och spåra lite. Enzo är ju egentligen inte tränad i personspår, men de få gånger vi gjort det har gått jättebra, så det är jag inte orolig för. Däremot kommer två nya moment i apellen: framförgående och budföring. Men de är nog inte så svåra att lära honom. Dra i kopplet kan han ju *hrrm* och att springa till folk är han också bra på. Så jag tror att det kan gå riktigt bra om vi nu får vara med.
Nu har Gizmo haft semester i några veckor. Under tiden har fokus legat på att få upp honom i vikt. Han har fått 1,5 portion morgon och kväll, och en halv till lunch. Till frukost och middag har han dessutom fått en hel portion havregrynsgröt/mål och det har gett resultat!! Nu börjar han se riktigt jäkla fin ut igen!! Men det märks på honom att det inte är nå kul med semester. Han kommer med saker heeeela tiden. Antingen det är min nalle, strumpor, leksaker, ben eller saker han hittar i papperskorgen så är han precis lika lycklig varje gång. Svansen och rumpan går som besatt och han grymtar verkligen av välmående! *fniss* Så blir det träning för Enzo i dag så blir det nog lite träning för Gizmo också. Inte jakt, utan lite lydnad. Jag har några aktiveringsleksaker hemma, men det verkar inte som att de är nog hjärngympa för honom. I gårkväll hade jag glömt plånboken i bilen så jag tog Gizmo och skulle gå och hämta den. Som vanligt när vi skulle gå över vägen så klappade jag mig på benet (kommando för ett lite mindre kravfullt fotgående) och han gick så att han nästan skulle fått en tia på lydnadsplan! Lilla knasen, han e ju så jäkla go! Har nog aldrig stött på en hund med mer personlighet tror jag.
Till alla er som tävlar i helgen önskar jag lycka till!!!!
KRAM /Martina
När jag kom hem (halv elva!!) så hade jag fått mail från Mälarö BK. Jag hade anmält till deras apellspår 27 oktober men inte betalat, och i går var sista dagen. Så då mailade de och frågade om jag ändå ville vara med på lottningen!! Jag trodde att om man inte betalade så var det ett tecken på att man inte vill vara med, men gulliga som de är så mailade de i alla fall och frågade. Och jag svarade givetvis ja! Så vi får se! Har jag lika stor tur med den här lottningen som lottningen till alla höstens jaktprov så debuterar Enzo i apellspår 27 oktober! Håll tummarna!
Jag funderar på att ge mig av och spåra lite. Enzo är ju egentligen inte tränad i personspår, men de få gånger vi gjort det har gått jättebra, så det är jag inte orolig för. Däremot kommer två nya moment i apellen: framförgående och budföring. Men de är nog inte så svåra att lära honom. Dra i kopplet kan han ju *hrrm* och att springa till folk är han också bra på. Så jag tror att det kan gå riktigt bra om vi nu får vara med.
Nu har Gizmo haft semester i några veckor. Under tiden har fokus legat på att få upp honom i vikt. Han har fått 1,5 portion morgon och kväll, och en halv till lunch. Till frukost och middag har han dessutom fått en hel portion havregrynsgröt/mål och det har gett resultat!! Nu börjar han se riktigt jäkla fin ut igen!! Men det märks på honom att det inte är nå kul med semester. Han kommer med saker heeeela tiden. Antingen det är min nalle, strumpor, leksaker, ben eller saker han hittar i papperskorgen så är han precis lika lycklig varje gång. Svansen och rumpan går som besatt och han grymtar verkligen av välmående! *fniss* Så blir det träning för Enzo i dag så blir det nog lite träning för Gizmo också. Inte jakt, utan lite lydnad. Jag har några aktiveringsleksaker hemma, men det verkar inte som att de är nog hjärngympa för honom. I gårkväll hade jag glömt plånboken i bilen så jag tog Gizmo och skulle gå och hämta den. Som vanligt när vi skulle gå över vägen så klappade jag mig på benet (kommando för ett lite mindre kravfullt fotgående) och han gick så att han nästan skulle fått en tia på lydnadsplan! Lilla knasen, han e ju så jäkla go! Har nog aldrig stött på en hund med mer personlighet tror jag.
Till alla er som tävlar i helgen önskar jag lycka till!!!!
KRAM /Martina
fredag 5 oktober 2007
Freitag
Så var det fredag igen. Lägenheten ska få en välbehövd städning. Vi båda vantrivs så otroligt mycket i den att vi inte orkar städa, men nu ser här förjäääävligt ut, så nu har vi inget val längre. Suck och stön.
I kväll ska jag på hoppkurs med Bella! DET ska däremot bli jäkligt kul! Nästa söndag har de en klubbtävling. Löjligt låga hinder egentligen, men kanske att man skulle vara med ändå? Var så länge sen sist. :)
För er som missade kanelbullens dag i går kan jag med glädje säga att jag ringde till kungen och frågade, och ni får dispens! Ni FÅR fira idag. Men då måste ni äta en extra kanelbulle. ;)
Hoppas att alla mina älskade vänner
där ute får en jättehärlig helg!!!
I kväll ska jag på hoppkurs med Bella! DET ska däremot bli jäkligt kul! Nästa söndag har de en klubbtävling. Löjligt låga hinder egentligen, men kanske att man skulle vara med ändå? Var så länge sen sist. :)
För er som missade kanelbullens dag i går kan jag med glädje säga att jag ringde till kungen och frågade, och ni får dispens! Ni FÅR fira idag. Men då måste ni äta en extra kanelbulle. ;)
Hoppas att alla mina älskade vänner
där ute får en jättehärlig helg!!!torsdag 4 oktober 2007
Kanelbullens dag och förvänd galopp
När jag kom hem så hann jag bara duscha och sen åkte jag till en gammal arbetsgivare för att diskutera om jag eventuellt ska tillbaka till dem. Mer om det i nästa vecka om jag får ett positivt besked. Men det kändes bra!! :)
I kväll har jag varit hos min kära vän Maria. Jag tog även med Gizmo, för han behöver social träning vill jag lova. Jag tycker verkligen att han är skitduktig med att åka tunnelbana, med tanke på hur lite vi tränat! Sen att det var lite fööör roligt att komma hem till Marias nya lägenhet (där han inte varit förut) är en annan femma. Nån timme ungefär tog det, sen började han i alla fall fundera på att gå och lägga sig. En kvart senare kom Marias flickvän Anita hem från jobbet och då var det full rulle igen, men det gick snabbt över. När Anita satte sig och joinade oss med fika sa hon "Han är ju lugn i alla fall!" och då skrattade jag och Maria gott. Fyra härliga kanelbullar var blev det, men så är det ju bara kanelbullens dag en gång om året!! Men jag tänkte föreslå att man kunde byta ut ett antal andra dagar mot just kanelbullens dag. Kanske lite "motströms" tycker jag tex att nationaldagen är rätt onödig. Vad firar vi egentligen? Och påsk. Allvarligt. Finns det någon som föredrar ägg framför kanelbullar!?? Och nyårsafton! Visst, skumpan får gärna vara kvar, men fyrverkerierna! Käka kanelbullar istället! Då slipper dessutom alla stackars djur lida när det smäller. Listan kan göras lång över onödiga högtider som jag mer än gärna byter ut! Men just nu känner jag mig rätt nöjd. Och lite som att jag har kanelbulle ända ut i öronen.
onsdag 3 oktober 2007
Kanske att det löser sig till slut?
Jag tror att det kanske löser sig till slut. Om det är till det bästa vet jag inte, men det är den enklaste lösningen i alla fall.
Va gulliga alla är som skriver så söta ord i min gästbok!!! Ni ska veta att även om vi inte känner varandra allihop så betyder det så otroligt mycket att veta att det faktiskt finns de som bryr sig!! Tusen tack!
Va gulliga alla är som skriver så söta ord i min gästbok!!! Ni ska veta att även om vi inte känner varandra allihop så betyder det så otroligt mycket att veta att det faktiskt finns de som bryr sig!! Tusen tack!
tisdag 2 oktober 2007
Stilstudie
Gizmo fick kritiken "very nice head" på senaste utställningen, och jag skriver absolut under på den!
Världens vackraste Enzo! Trots självlockiga öron och lejonman! *fniss*
Bilderna är tagna hemma hos mamma och Roffe i förrgår. Jag brukar nog säga så varje årstid, men jag tror faktiskt att hösten är vackraste årstiden med alla härliga färger. :) När allt är tungt så har jag alltid mina fina pojkar. Jag tror inte att de kan förstå hur mycket jag älskar dem!!!!
Muy importante!!
Läs detta, mycket viktigt!!! (öppnas i ny flik)
Tack alla för söta ord om mitt förra inlägg. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med allt jag tänker och känner. Och jag orkar inte prata om det heller, vilket är mycket ovanligt för att vara jag. Känner mig kluven på flera olika sätt.
Nyss var jag ute med hundarna och var med om en sak som också gör mig lite kluven, men inte på en lika allvarlig nivå som det innan. Även om det klart var jobbigt. I Blackeberg ligger nämligen ett "hem" för utvecklingstörda. Personalen där verkar mycket måna om de boende, för man ser dem rätt ofta ute och promenerar tillsammans, ofta äter de en glass eller korv uppe på torget osv. Jag tycker det är jättehärligt att se, för jag vet att många - oberoende av funktionshinder - sitter inspärrade. Inte på instution men i sina hem. Dock har många här av de boende annorlunda saker för sig. Går t.ex. ofta lite annorlunda. Nu när vi var ute så kom en kille med sin assistent gående. Killen lät precis som en morrande hund och gick väldigt vingligt. Vilket ledde till att Enzo gjorde ett utfall (kastade sig och skällde mot killen) och Gizmo kastade sig iväg ut i parken (bort från killen). Jag tog tag i Enzo och sa att så där gör man fan inte. Men nu sitter jag och undrar: gjorde jag verkligen rätt? För hade det varit en morrande hund eller ett hot på annat sätt så vill jag gärna att Enzo försvarar mig och lillebror. Vad säger ni? Tyck till i min gästbok!
Tack alla för söta ord om mitt förra inlägg. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med allt jag tänker och känner. Och jag orkar inte prata om det heller, vilket är mycket ovanligt för att vara jag. Känner mig kluven på flera olika sätt.
Nyss var jag ute med hundarna och var med om en sak som också gör mig lite kluven, men inte på en lika allvarlig nivå som det innan. Även om det klart var jobbigt. I Blackeberg ligger nämligen ett "hem" för utvecklingstörda. Personalen där verkar mycket måna om de boende, för man ser dem rätt ofta ute och promenerar tillsammans, ofta äter de en glass eller korv uppe på torget osv. Jag tycker det är jättehärligt att se, för jag vet att många - oberoende av funktionshinder - sitter inspärrade. Inte på instution men i sina hem. Dock har många här av de boende annorlunda saker för sig. Går t.ex. ofta lite annorlunda. Nu när vi var ute så kom en kille med sin assistent gående. Killen lät precis som en morrande hund och gick väldigt vingligt. Vilket ledde till att Enzo gjorde ett utfall (kastade sig och skällde mot killen) och Gizmo kastade sig iväg ut i parken (bort från killen). Jag tog tag i Enzo och sa att så där gör man fan inte. Men nu sitter jag och undrar: gjorde jag verkligen rätt? För hade det varit en morrande hund eller ett hot på annat sätt så vill jag gärna att Enzo försvarar mig och lillebror. Vad säger ni? Tyck till i min gästbok!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)