Jag har känt ett tag nu att jag mår bättre än på länge. Men så har jag senste dagarna känna det komma smygande igen. Förmodligen pga en rätt lång semester utan påtvingad social kontakt. Jag känner att jag bara vill försvinna in i min bubbla igen. Det är obehagligt att må som jag har gjort på sistone för det är bortom min kontroll. Jag har ingen aning om var jag ska göra av mina positiva känslor. Hur jag ska hantera att jag för första gången i mitt liv börjat tänka ordentligt framåt. Och tankarna kommer på en gång. Det satte nog igång ordentligt uppe i huvudet igen när vi var i Turkiet. Bikini är verkligen vansinnigt jobbigt.
Och nu sitter jag här och gråter och tittar på bilder. Bilder framför allt från våren och sommaren 2006 då jag sist var där. Hemma i det som är så tryggt och bekant. Jag kan förstå om det tycktes som att jag inte hade någon kontroll då, men jag hade det. På mitt eget sätt.
Jag känner mig som att jag drunknar. Kvävs. Det går för bra nu. Känslan är överväldigande. Jag har ingen kontroll alls.
Jag känner som att jag har förstört allt. Precis allt.
Jag visste vem jag var då. Men vem är jag nu? Jag har ingen aning. Ångesten är verkligen... överväldigande.
Jag får panik.
2 kommentarer:
Hej på er! Bästa medicinen mot ångest torde vara hundträning...? :-) Vore kul att träffas och träna någon gång - du kan väl säga till om/när du har tid och lust! Min mailadress är marika@myflatcoats.net (den sista delen är också adressen till min hemsida)Kram från Marika med Saga och Piaf (vi sågs på Värmdö BK senast)
fast jag måste ju säga att du inte ser så glad ut på sista bilden.. :/
Skicka en kommentar