Enzo

Så har vi varit hos vetten i dag då. Inte mycket klokare är jag, trots att vi var där i nästan fyra timmar. De har röntgat å klämt å dragit å haft sig, men inte hittat nåt. Röntgen utesluter att det är något med skelettet, vilket naturligtvis känns så lättande att det är omöjligt att förklara. Minnesbilder från när Nova dog i höstas har legat som en otäck mardröm på mina näthinnor, och jag har bävat för att Enzo skulle ha råkat ut för något liknande... Men alltså var det inget sånt. Det enda det kan vara är alltså något med mjukdelarna, och de skickade hem oss med ett recept på smärtstillande och antiinflamatoriskt och en ny tid om två veckor. Och en ordination om vila såklart. Vet inte vad jag ska tycka. Just nu är jag mest arg för att de inte hittade något fel på honom. Missriktad ilska såklart - för egentligen är jag ju arg för att jag inte kan göra något åt att Enzo har så ont. Ska försöka sova på saken. Även fast jag är helt slut efter en halv dag på sjukan och en hel kväll på jobbet så känns det ändå som att det är för mycket tankar som snurrar i huvet. Var så himla orolig när vi åkte till Albano i dag och jag vågar ännu inte släppa tanken på att det kan vara något allvarligt. Älskade älskade Enzo. ='(