Häftigt...

I dag och i går har jag varit på kurs! Ledsen att göra er besvikna, var inte hundkurs. Utan Martinakurs! Rättare sagt coachkurs! I företaget Vendator där jag jobbar finns ett "företag i företaget" som heter Vendator Universitetet, vilket erbjuder vidareutbildning för oss anställda. Detta var första kursen, Coach grund. Efter två dagars kurs så kommer utbildningen nu fortsätta med diverse uppgifter till certifieringen som sker vecka 26.

Jag ska komma till det som är så häftigt men måste ge er lite fakta först.
Jag har alltid avskytt att tala inför grupp. Har inte hållit föredrag i skolan sedan jag gick i fjärde klass till exempel. Det jag har upplevt är inte vanlig nervositet utan ren dödsångest. Finns ett uttryck som heter "Hellre ligga i kistan än att hålla tal vid minnesstunden". Lite sån har jag varit. Ni som hängt med här några år vet att jag började utbilda mig till hundinstruktör men avbröt utbildningen då jag kom på att man måste kunna tala inför grupp för att kunna hålla kurs. Otänkbart alltså.

När jag började mitt jobb som coach för snart tre månader sedan så var min rädsla något som jag verkligen var tvungen att utmana. Nu var jag plötsligt tvungen att hålla uppstarter för en säljgrupp på mellan 20 och 40 pers! Kan lova att de första veckorna var fruktansvärda. Flera gånger hände det att säljare kom fram till mig efter uppstarten med reflektioner i stil med "Martina, du gillar inte att tala inför grupp va?"... no shit Sherlock.

Men vet ni vad jag gjorde i dag? Jag höll faktiskt TVÅ föreläsningar för de övriga 14 som var med på utbildningen (11 andra coacher och tre "lärare")!!!!!! När jag i morse fick veta att vi skulle göra detta så var första tanken "Hur ska jag slingra mig ur detta? Har jag inte någon liten släng av ebola kanske?" Men jag klarade det! Och med bravur! Så jäkla häftig känsla! Första gången stod jag och klapprade med knäna så jag misstänkte att det skulle uppstå sprickor i knäskålarna. En hel timme efter att jag var färdig så var jag så skakig att jag knappt klarade av att hålla i ett vattenglas. Ändå fick jag den feedbacken att jag var en av de som varit bäst och att det inte alls märktes att jag var nervös, utan snarare utstrålade lugn med mitt kroppsspråk.

Ni kan nog på hälften av fingrarna på en av era händer räkna hur många gånger jag i bloggen uttryckt något bra som jag själv har gjort utan att framhäva det dåliga på ett mer framträdande sätt. Men det är så grymt! Jag känner mig fan stolt över mig själv (och det vet ni som känner mig att det inte händer ofta - om ens någonsin förr)!!!!

Innan vi började i går fick vi skriva upp - med en mening - vad vi förväntade oss av kursen. Jag skrev "Att utveckla mitt coachande så att jag i sin tur kan utveckla "mina" säljare. Inte trodde jag att kursen skulle innebära en sådan makalös och oförutsedd personlig utveckling!