Viltspår för nybörjare

Å, jag har haft en jättehärlig förmiddag! Jag har nämligen varit med en kompis och lärt henne och hennes hund viltspår. Först la vi ett 100 meters spår, och medan det fick ligga till sig lite så gick vi och la ett till spår (ungefär lika långt) längre bort som hunden fick ta på en gång. Så jäkla duktig hund. De flesta nybörjarhundar brukar - enligt min erfarenhet - ha en förmåga att fastna vid varje blodfläck. Så gjorde även Dolce, men bara vid de första två-tre fläckarna. Sen trillade poletten ner och han tog spåret i en otrolig fart. Han fick behålla skanken och springa runt och busa med den. Enligt matte Nettan så hade han aldrig sett så lycklig ut. :)
Sen gick vi och tog det spår vi lagt först, som då legat ca 1 timme. Inga som helst problem här heller, bara ner med nosen i backen och tuffade på som ett tåg fram till skanken.

Varken jag eller Nettan hade bil i dag så hon lånade en fruktansvärt skruttig gammal 140 av en kompis. När vi kommit nån kilometer på vägen hem så började den nästan koka. Jag förstår inte folks kärlekt till gamla Volvo. Om något fick jag ännu mer avsmak i dag. *fniss*

Jättekul är att även Nettan vill köra lite bruks med sin hund så vi har bestämt oss för att träna sök ihop. Har ju länge velat testa detta med Enzo, men det har varit svårt för mig att hitta folk att träna med. Men nu är det bestämt att vi ska göra det och även fortsätta med viltspåren såklart. Måste avsluta med att lägga upp lite bilder, jag är dökär i Dolce. :)

Jag vill spåra nu!

Lycklig hund? Jovars!!

Andningspaus. :)

Svårslaget med skank som snacks efter spåret.

På vägen hem började nästan bilen att koka. När Nettan hämtade vatten i en butik så satte sig Dolce och tog över ratten. :)