Livet

Ibland beter sig livet i sanning mycket märkligt. Snabba vändningar som man inte alls är med på. Saker som händer som man önskar inte hände. Saker som man önskar att man kunde få ogjorda. Både för en själv och för andra i ens närhet. I dag är jag riktigt kluven. Beslut måste fattas och jag vet inte vad jag ska göra. Vad är bäst för mig och övriga inblandade? Är samma sak bäst för mig som för de andra?
Jag har inte sovit någonting i natt. Riktigt mycket att tänka på. Och så är det fortfarande.

Ett trollspö, någon???

Jesus H Christ!!!

Herre jösses sablarns i backen va det regnade när jag var ute och red i dag!! Jag hade tänkt rida i paddocken, men när jag lagt på sadeln kom en tjej (Sofia) och frågade om jag ville hänga med ut. Och det ville jag såklart!!! När vi ridit i kanske tio minuter började det VRÄKA ner, och höll på så tills vi var tillbaka drygt 1,5 timme senare. En kanonhärlig sväng över gärdet och djurgården men ja... min jacka var inte regntät kan jag avslöja. När jag kom hem tror jag faktiskt att jag börjat segla in i nån form av hypotermi, för jag skakade okontrollerat i hela kroppen, var blå om läpparna och hade någon konstig grågrön färg om benen. En LÅNG och VARM dusch blev det, och sen en hel kanna te som Klas hade gjort till mig. Nu har jag fått upp temperaturen i kroppen igen, men ska gå ut med hundarna. Tittar ut genom fönstret och banne mig, det har slutat regna ser det ut som! Hade tänkt träna lite med Enzo men jag känner mig helt väck i kroppen, och eftersom jag inte har någon tidspress på mig med rutan längre så tror jag att vi tar det i morgon istället, och då ordentligt uppe på bruksa!

I kväll blir det popcorn, öl och film och sova tidigt så jag är fit for fight igen i morgon!!!

Ha en härlig lördag allihopa!!!!

Beslut

Jag har beslutat att vi inte kommer åka till tävlingen nästa söndag. Skittråkigt, men vi hinner inte få till den där rutjäkeln. Jag har för mycket som snurrar i huvudet för att orka lägga ner den tid som behövs, så det har ju inget med Enzo att göra.

Helgen kommer nog bli rätt lugn. Jag ska rida i morgon. Tänkte ta några rejäla långpromenader med grabbarna också. Jag känner mig allmänt låg i dag, vet inte vad det beror på. Sovit lite dåligt, och det påverkar ju alltid.

Hoppas alla mina härliga vänner där ute som läser det här får en jättemysig helg!!!!
KRAM /Martina

Hoppiskutti!

I dag hoppade jag och Bella. Var första gången på flera år som jag hoppar "på riktigt". Jag provskuttade ju lite när jag provred henne första gången, men i dag tänkte jag ta ett riktigt hopp-pass för första gången. Ska på kurs nästa fredag, så det är ju bra om vi hoppat nån gång innan tänkte jag... Det stod ett rättuppstående och ett stigsprång i paddocken som vi utnyttjade. Vi gjorde inget jättesvårt, och hoppade inga jättehöjder (nån meter bara) men jag ville testa av hennes men kanske framför allt min egen teknik. Och jag måste säga att när jag styrde upp mot hindret var det som att jag aldrig varit borta från hoppbanorna!!!! Hur roligt som helst! Jag var lite nervös att jag skulle tappat för mycket, men på en gång vi kom upp mot hindret kände jag av exakt var vi skulle hoppa av, hur många galoppsprång det var fram osv. Coolt!!

Tanken var att Enzo skulle få lite träning när jag kom hem, men magen ballade ur så det blev inget av med det. *surar* Så vi får hoppas på morgondagen istället.

Nu är det idol! Hoppas att alla mina kära vänner där ute mår bra!!! :) KRAM /Martina

Härliga hufvudstaden!

Ja, inte trodde jag att det fanns så härliga ridstigar mitt i vår huvudstad, men så fel jag hade!!! Jag och Bella gav oss ut på en upptäckarfärd i dag. Varken hon eller jag hittar ju nånstans egentligen, men jag hade ett liiiitet hum om att det kunde finnas rätt så trevliga ridstigar "nånstans i en radie om ungefär 5 mil" från stallet, eftersom jag sprungit lite i trakterna. Vi hittade värsta fina arrangerade ridstigarna, och hade säkert kunnat rida fyra gånger så lång tid och ändå ha vägar kvar, men vi begränsade oss lite eftersom vi inte hittar. När hästen väl är lite hemmastadd kan man ju rida var som helst, och sen bara vända om 180 grader så vet man att den hittar hem. Vi red och red och red, och sen kom vi till ett litet fält. Där fanns några roliga terränghinder som vi hoppade över, och sen vände vi faktiskt och red samma väg tillbaka.

I morgon ska jag rida, och likaså på onsdag. I morgon funderar jag på att hoppa lite om det är ledigt nånstans på nån ridbana, och på onsdag blir det nog ytterligare en sväng ut i skogen. Den 3 november så är det Hubertusjakt i stallet, och på lördag är första förjakten. Sara frågade om inte jag ville vara med med Bella, och det vore såklart SKITROLIGT!! Ska läsa på lite mer när jag kommer till stallet i morgon.

För hundarna har det blivit en lugn dag. Ni får ursäkta om det blivit lite hästigt i bloggen, men jag har ju faktiskt återupptagit mitt absolut största fritidsintresse efter några års uppehåll. I morgon blir det fortsatt träning av rutan med Enzo. Det börjar kännas mer och mer som att vi kommer strunta i tävlingen nästa söndag om det inte sker nån form av mirakel. Rutan går bara inte in. Men men. Jag har ingen brådska.
Gizmo kommer med saker precis hela tiden, så jag vet inte vad han tycker om att ha semester. Brevid mig på bordet ligger en hög med saker, bl.a. ett par strumpor, tre servetter och den nalle som jag fick när jag var jättejätteliten (om som jag fortfarande sover med): Nallie. Söta Gizmo, han är inte som alla andra han!!

Det är med lite blandade känslor jag sitter och återigen är sjukskriven. Det är klart att vi måste ta reda på vad det är för fel på mig, men jag känner att jag större delen av mitt vuxna liv faktiskt har varit under försäkringskassans våld. Sen vet jag inte riktigt hur jag ska göra med det här jobbet jag har. Jag har ju fått en sådan fruktansvärt dålig start med all sjukdom. Dessutom är det rätt så långt att åka... Jag vet inte, men jag har lite funderingar på att kanske gå tillbaka till en tidigare arbetsplats. De ser mig som en "säljängel" typ, och jag vet att jag inte har några problem att få komma tillbaka om jag vill. Jag får se, har ju ett par veckor på mig liksom!!!! *morr*

Nu ska jag gå ut med grabbarna istället för att sitta här och titta på Aftonbladet.se och följa derbyt. Det är ju ENORMT spännande i matchen AIK-DIF. 1-1 står det just nu... OCH VI KAN INTE SE MATCHEN PÅ TV!! *gschh* Vinner AIK nu så känns ju SM-guldet riktigt nära... Det är ju alltid kul att ge alla djurgårdare en smäll på fingrarna (eller rätt i ansiktet?) dessutom. *fniss*

God natt allihopa!!! :)


21:59 - SCHEISSE, det blev 1-1!!! Fytterackarn!!!!

Satans skit

Jag orkar inte skriva om några djupare detaljer precis, men jag blev sjukskriven nu igen sen jag var hos doktorn i morse. Två veckor framåt blev det, så ska vi ses igen. Han vill inte att jag jobbar förrän vi rätt ut vad det är för fel på mig. Jäkla skit.

Relationer

Jag tänker väldigt ofta och väldigt mycket på mina relationer till hundarna, och viceversa givetvis. Enzos förtroende för mig tex, som ju blivit knäckt då jag "tillåtit" att han blivit påhoppad av andra hanar. Min och Gizmos relation har fått sig en ordentlig funderare under hösten, då vi ju tycks ha fått någon form av konflikt vilken visat sig genom "tuggade" vilt på jaktproven. Helene hade som tips att jag - nu när Gizmo har fått lite semester från allt vad träning går ut på - ser till att gå ut med grabbarna var för sig, åtminstone en gång om dagen för lite quality-time. Jag har gjort detta redan innan, men kanske inte "tillräckligt". Jag har nämligen kommit på en sak (för sisådär en kvart sen). Jag gör ju väldigt mycket med grabbarna tillsammans. Kan det vara SÅ pass mycket att de inte riktigt vet vilken relation de ska ha till mig när vi är ensamma? Jag vet inte... men det var en tanke som slog mig i alla fall. Vad tror ni??

I kväll blev det äntligen lite lydnad med Enzo. Det gick riktigt bra. Vi tränade rutan och inkallning med ställande. Nu har ju röstkommandot "STÅ!" blivit rätt befäst under träningen av rutan så jag tänkte att jag skulle testa hur det funkar även under inkallningen (tidigare har jag ju använt mig av handtecken), och det verkar faktiskt som att det sitter rätt bra även där. En domare tipsade mig efter en tävling att jag borde använda röstkommandot under inkallningen eftersom jag har så pass mycket röstresurser. Så det ska jag prova nu. Det är ruggigt svårt med den där jäkla inkallningen, Enzo har ju en sådan rasande fart att han ofta inte hinner stanna förrän rätt så långt över de där "två kroppslängderna".

Gizmo och jag gick ut och lekte i parken sen. På vägen hem hade jag honom lös som alltid, och så gjorde han en sak som jag absolut inte hade förväntat mig: han stack efter en katt. Dessutom med bollen i munnen. Katten gömde sig rätt snabbt, så han sprang inte mer än kanske 50 meter, men borta är nu Gizmos älsklingsboll. Det var synd, för den var väldigt bra.

I kväll blir det en hel-lugn kväll för mig och mina lurviga. Klas sover borta i natt, så vi har hela lägenheten för oss själva. Cola Zero, film och gos alltså!!
Hoppas att alla därute har en mysig helg, och att alla som är och tävlar lyckas så gott de kan! Vi hejjar på er alla!!! :)
KRAM /Martina

Långhelg...

Man kan ju nästan säga att jag haft långhelg, eftersom jag varit hemma sen i tisdags. I natt låg jag vaken nästan hela natten, för det kändes som att det brann i magen och så mådde jag nå så vansinnigt illa. Jag som hade planerat att åka till jobbet, men icke. Fick knappt i mig nån frukost.
Den här helgen blir lugn. Jag ska rida på söndagförmiddag och sen på eftermiddagen ska vi till min bror Mårten på 35årsfika. Ska verkligen försöka träna lite med Enzo också. Har tyvärr inte blivit nån träning på hela veckan, för jag har ju mått så dåligt. Tävlingen är om två veckor, och än sitter inte rutan. Dock känner jag att om vi nu inte hinner få till den innan tävlingen så är inte det hela världen (inte som att jag kunnat göra nå annorlunda) och då åker vi heller inte dit. Vi får se hur det blir.
Avslutar dagens lunchinlägg med en bild på Enzo. Från början var vi stenhårda: inga hundar i sovrummet (eftersom jag är så allergisk). För nåt halvår sedan så veknade vi dock, och nu sover båda där inne. På bilden har Enzo bäddat ner sig med sin ekorre. SÅ SÖT!! :)
Trevlig helg everybody!!!

Söthäst! :)

I dag åkte jag och mamma till Bella. Jag mår fortfarande inte bra, men jag kunde bara inte med mig att hålla mig från stallet en dag till. I ärlighetens namn kände jag i bilen till stallet som att jag inte skulle kunna rida, för jag mådde rätt illa och var nog egentligen lite för snurrig för att köra, men när hästen väl var iordning och jag hade kommit upp så var allt sjukt som bortblåst.
Jag är rätt mör (har förmodligen fortfarande feber) så jag gjorde inget avancerat. Sara (ägaren) sa att Bella var stel i högersidan i början av veckan, så jag körde en del mjukgörande rörelser, och det gick riktigt bra. Hon är verkligen en fantastiskt trevlig häst!! Mamma var snäll och fotade lite, så jag måste såklart lägga upp lite bilder. Sen är det ju inte så lätt att fånga en häst i rörelse, men en bild lyckades hon ta i alle fall. Tack mamma!!!

Söta Bella!!

Varför ha öronen framåt? Nu vill vi inte stå still längre!

Härlig Bella i härlig trav

Efter ridningen gick vi ut en sväng för att käka lite gräs.

Jag känner mig verkligen lyckligt lottad, att Sara hittade mig på nätet så att jag fick chansen att rida hennes häst. Den är en välutbildad men ändå enkel häst. Nästa söndag kommer hennes dressyrsadel "hem" från förra ägaren, lagom tills vi kanske känner varandra bättre och kan göra lite mer avancerade saker. Svårt att sitta ordentligt i en hoppallround ju.

Nä, nu kanske det börjar bli dags att hoppa in i duschen. Men det är faktiskt mysigt att lukta lite häst! Var så länge sen ju! :)

Förlegat?

Nu när jag inte kan göra annat än att bara ligga och kolla upp i taket i princip så tänker jag ju en hel del. Och då kom jag att tänka på en diskussion som jag och en vän hade nyligen. Vi pratade (såklart) hundar hit å dit, och min vän sa en sak som jag tänkt väldigt mycket på. Hon tycker nämligen inte att mina hanhundar ska få kissa som de vill för att (och nu citerar jag) "Det kan bygga upp ett dolt ledarskap". Jag sa på en gång att "Nu får du ta och ge dig" och sen snackade vi inte mer om det. Men jag måste ändå höra med alla er som läser detta: är det verkligen så att man i allmänhet fortfarande har den förlegade synen att hundarna hela tiden försöker "ta över ledarskapet"??? Skriv i min gästbok för jag vill veta! Och ni som håller med min vän: vad tror ni kommer hända?
Btw vill jag inte heller att mina hanhundar kissar på varenda fläck de går förbi, men det är av rent praktiska skäl. Vi skulle inte komma en meter utanför porten om de fick kissa överallt där de vill. Här hemma får de heller inte gå ut före mig genom porten, eftersom jag inte vet om det är barn/bilar/andra hundar där som kanske inte är så sugna på att hälsa på mina hundar. Är vi på landet får de gladeligen springa ut före mig. Äta sin mat får de inte heller utan ett varsågod, och det är för att de äter i olika rum och jag vill inte att Gizmo springer och äter upp Enzos mat (Gizmo är ett mycket hungrigt djur *fniss*).
Jag är mycket intresserad av att höra era åsikter, varken ni håller med eller inte!

Skitmedicin

Det är verkligen en jävla skitmedicin detta. I morse kunde jag knappt gå ut med hundarna, än mindre ta mig till jobbet. Marken rör sig när jag tittar på den så jag vet inte riktigt var jag ska sätta ner fötterna. Jävlaförbannadeskit. Blir helt vansinnig på detta. Och kommer sluta äta den här medicinen. Funkar ju inte. Blä!

WTF?

Jag vette tusan vad det är med mig, men jag börjar misstänka att jag fått biverkningar av min medicin. Har ju börjat äta Fluoxetin igen, och i dag mår jag kasst. Sluddrar, är snurrig, mår illa... Blä.
Jag hade ju i alla fall lovat att uppdatera i dag, så då gör jag väl det då, även om det blir kortfattat.

Kickoffen med jobbet var riktigt rolig. Vi var nere vid Ödeshög (vid Jönköping ungefär) på nån "äventyrsgård" (Sillerstorpett). Vi var uppdelade i två lag på fyra pers vardera och tävlade mot varandra i åtta grenar. Var riktigt kul!! Sen åkte vi uppåt landet igen, till Södertuna Slott (vid Järna) där vi började med att ta ett dopp i poolen för att sedan inta en härlig middag. Eller ja, för somliga. För jag fick ett av mina magont precis som vi skulle börja äta, så det var bara för mig att gå och lägga mig och sen kom jag inte upp igen.
Men allt som allt var det riktigt lyckat, och jag är jätteglad att jag åkte med!!!

På lördagen startade Helene Gizmo på Eskilstunaprovet. Det gick jättejättebra, och Gizmo fick otroligt fin kritik, såväl muntlig som skriftlig. Dock tyckte domaren att han var för hårdhänt då han skakade sig när han kom upp ur vattnet och hade änderna kvar i munnen, plus att han var lite hård med kråkan på allra sista markeringen, så det blev återigen en nolla. Dock har jag suttit och tittat igenom hans kritk, och det skulle vara mycket orättvist av mig att vara missnöjd med deras insats i skogen den dagen. Eftersom jag är rätt skum i huvudet rekomenderar jag er att gå in på Helenes sida och klicka på Hundarna - Svch Darkflyers Walk on Woodpecker - Jaktprovskritiker och läsa hela kritiken så förstår ni vad jag menar.

Nu kommer Gizmo få en lång och välbehövd vila. Han har återigen (!!!) rasat i vikt och därför kommer fokus nu ligga på att få upp honom i vikt igen. Enzo kommer däremot få en hel del träning, för snart är det ju dags för oss att - efter ett års uppehåll - äntra lydnadsplanen igen!!

I somras la jag in en annons på medryttare.nu om att jag var intresserad av att bli medryttare. Kort där efter fick jag mail från en tjej som precis skaffat ny häst, men eftersom hon pluggar på KTH har hon inte tid alla dagar i veckan. Hästen kom hem i förrgår, och i går var jag och provred Bella som hon heter. Hon är 11 år, utbildad MSV dressyr och 130 hoppning, ca 165 cm hög och världens sötnos. Hon hade rest i två dagar (bodde förut i Borås) så därför var hon rätt stel, men jag red igenom henne lite, kände att hon svarade på mina hjälper, testade gångarterna i olika tempo, lite stegförflyttningar... inget avancerat, men jag ville få ett litet hum om henne i alla fall. Tog några enkla hopp över ett rättuppstående med en liten vattenmatta under, för att dels testa tekniken och dels kolla att hon hoppade över mattan, och här fanns inga tveksamheter.
Jag ville egentligen börja rida en lite yngre häst som jag kunde utveckla och samtidigt utvecklas med, men Bella är en alldeles för bra häst för att jag skulle strunta i den här chansen som nu givits mig. Dessutom har jag fria tyglar att rida för tränare och tävla med henne, så jag tror det kan bli riktigt bra.
Bilder kommer naturligtvis.

Blev ett rätt så långt inlägg i alla fall märkte jag. :)
Hoppas att alla där ute får en härlig vecka!!! KRAM /Martina

Helgen...

Har fått flera förfrågningar om hur det gick i helgen, och jag lovar: jag uppdaterar i morgon. Men i dag orkar jag inte. Ha lite is i magen bara.

Trevlig helg!!

I morgonbitti åker jag iväg med jobbet på den där kickoffgrejen så jag passar redan nu på att önska alla mina kära vänner där ute en riktigt skön helg! För alla som springer vänstervarv eller tävlar håller vi tummar å tassar å tår (ingen nämnd - ingen glömd), men jag hejjar naturligtvis lite extra på Helene som på lördag startar Tyzon i Eskilstuna och förhoppningsvis även Gizmo (om träningen funkar som den ska i morgon)!
Just det!! Det finns bara två reserver till nybörjarklassen i Eskilstuna trots att det är nkl både lördag och söndag, så ni som känner er manade: ring och kolla om det finns strykningar (det gör det ju alltid)!!
Nä, nu ska jag sova! Trevlig helg, godnatt och kram!!!

Magsår?

Ja, nånting är det i alla fall. Magen min har krånglat som tusan sista månaderna och i morse vette fan vad som hände. Satt och åt frukost och läste på dn.se och plötsligt fick jag sådana smärtor att överkroppen fälldes fram som en fällkniv och jag var tvungen att vingla in och lägga mig på sängen i 45 minuter innan det gav med sig lite grann, så att jag i alla fall kunde gå ut med hundarna och åka till jobbet. Nu sitter jag här och mår jätteilla och har fortfarande ont i magen. Superlätt att vara trevlig mot de jag ringer - NOT!
Och det kommer så olägligt. Dels har jag säkert redan slagit rekord i att vara hemma från jobbet, dessutom ska vi i morgonbitti åka på nån tramsig kickoff som jag känner mig tvungen att åka på samt att jag på söndag ska rida Bella, den häst som jag förhoppningsvis ska bli medryttare på. Så jag har varken tid, lust eller ork med detta, samt att i och med att jag börjar känna av matångesten igen så är detta något som faktiskt kan trigga igång helvetet för mig igen.
Så om nån kunde svänga lite med en trollstav så vore jag tacksam?

Utmaning

Jag har fått en anorlunda utmaning. Inte en av de där roliga där man skriver i bloggen om sig själv eller hundarna eller så, näe. Jag har nämligen pratat med Carina Dahl. För er som inte känner till henne så är hon en riktigt duktig tjej som tävlat framgångsrikt i lydnad och bruks med bland annat Lizzroys Moss (med reservation för stavning) och Fia-Friends Leo-Luring. Hon är numer även min och Enzos tränare i lydnad. Jag hade ju fastnat med Enzo i träningen pga att han snodde konor och så kontaktade jag henne (och nu är problemet som bortblåst).
Hon har nu frågat om jag vill bli instruktör ute på mälarö bk för att hon gillar mitt sätt att träna hund!!! "Jag vet att du skulle bli skitbra" är ett direkt citat från vårt samtal.
Jag känner mig naturligtvis mycket hedrad, och kommer såklart att anta utmaningen. Till att börja med kommer jag gå som hjälptränare på kurser (förmodligen ihop med Carina) och även gå de olika stegen för att bli instruktör. Alltihop pröjsas av klubben.
Hon sa (när vi tränade på klubben för några veckor sen) att hon tyckte att jag och Enzo hade en helt otrolig kontakt och att vi såg ut att ha så roligt ihop. Och gudarna ska veta att vi verkligen har fått en riktigt bra relation sista halvåret. Jag sa till henne att jag trodde det berodde på att han börjar bli vuxen. Hon sa att hon trodde det beror på mig!

JJAAAAAJJAJAJAJAJAAAAA!!!!

JAAAAA!!!! JAAAAAAAJAJAJAJAAA!!!
Okej, lugn nu Martina, folk vet ju inte varför du är så exhalterad!!!!
Gizmos syster, tillika mammas hund, Ebba röntgades vid drygt ett års ålder och fick resultat C på höfterna till allas sorg. Ebba omplacerades från sin dåvarande ägare och hamnade hos mamma. Varken mamma eller Helene gav dock upp hoppet och 30 augusti röntgades Ebba om och i dag lades resultatet upp på SKK Hund-data. Resultatet?

EBBA HAR B-HÖFTER!!!!!!!!!!!

Så enormt skönt!!! Vi misstänkte liksom att C-höften var pga att man hållt fel vid röntgen eller att hon helt enkelt höll på att växa och därför var lite "slapp". Och nu har vi alltså fått det på papper!!! YEAH!

AJ!!!!

Jag var på vårdcentralen nu på morgonen för att ta prover. Det var rätt många rutor ikryssade, med bla provtagning av värden för sköldkörtel, matsmältning, lever o.s.v. Jag har tagit rätt många sprutor i mitt liv med alla allergitester och provtagningar under mina sjuka perioder, men aldrig har det gjort så ONT som i dag!!!!! Hon började med vänsterarmen. Jag sa att det väldigt sällan går att tappa blod ur den (beror förmodligen på att jag själv har "tappat en del blod" ur den armen ju) men hon provade ändå, och icke. Det enda hon åstadkom där var att punktera en nerv - jävligt lyckat! Och ont som fan gjorde det! Sen gick hon över till högerarmen som brukar funka lite bättre, och det gjorde det även denna gång. Men fasan så ont det gjorde då!! Jag skrek till rejält när hon satte nålen i mig, så jag hoppas att det inte satt nån spruträdd utanför för då lär jag skräm denne till att åka hem igen om man säger som så...
Sköterskan sa att det kan bli så när man mår dåligt och föreslog att nästa gång sätter jag på ett emblaplåster innan så att det blir bedövat. Det ska jag försöka komma ihåg. Men nu är i alla fall proverna tagna och jag får vänta tålmodigt till 24 september för att få veta resultatet.

Tack så mycket för alla gullig inlägg i gästboken efter ytterligare ett misslyckande i skogarna med Gizmo. Men jag måste göra några små förtydelser av mitt förra inlägg. Han jobbade faktiskt väldigt bra, markerade fint, gick bra ut på närsöket och simmade bra. Avlämningarna var också bra. Likaså fotgåendet och stadgan. Och det han gjorde var inte riktigt att knäcka viltet, han tryckte dem. Nu som kan det här lite vet skillnaden: en knäckt vilt har gått sönder, gärna med knäckta ben i. Det han gjorde var att han höll för hårt i dem helt enkelt, och för mig är det i alla fall stor skillnad. Även om det naturligtvis är totalförbjudet att hålla för hårt i viltet, men hade det varit en "vanlig" jakt där man jagar för att äta hade den där anden gått att äta utan problem.
Kanske lite fånigt, men jag vill ändå förtydliga detta som för mig är viktigt.

I dag har jag faktiskt mensvärk!! Jag som har p-stav och inte har haft mens på... 5,5 år! Nån som känner igen fenomenet?? Försökt få tag på min gynekolog som natuuuurligtvis är på konferens den här veckan.

Dags att lägga lillgrisen på hyllan?

Jahaja, det var visst ingen jättestor framgång med Helene vid Gizmos sida istället för mig. Han tryckte två fåglar i alla fall. Inte så att levern ramlade ut i handen på domaren som förra söndagen, men att fåglarna blev lite skadade var ändå ett faktum. Så... vad gör man åt detta? Och vad kan det bero på?
Jaaa... Åldern? Tänker på när Enzo var 2,5 år gammal, det var ju värsta tiden för honom. Det var ju när han var 2 år och 9 månader som jag la honom på hyllan ett tag. Dessutom kan det ju blivit för mycket för honom på sistone, med prov varenda helg och träning och åka hitådit.
Helene ska snacka lite med sin gubbe och se om han har något att tillföra i våra funderingar, och sen får vi se om Gizmo får åka med till Eskilstuna eller inte. Dels är det ju inte så kul med en massa nollor i statistiken, men framförallt så vill jag inte att han lär sig att trycka vilt på proven. Hur som helst så har jag beslutat att han efter lördagen kommer få lite vila från allt var träning heter utöver lite viltspår. (Spåren är helt kravlösa från min sida.)
Då får jag dessutom chansen att fokusera allt jag har på Enzos träning så att vi verkligen plockar vårt LPII 7 oktober. Rutan är det som hitills har tagit längst tid att befästa hos honom, men så har jag ju inte haft tid att träna så mycket på sistone heller.

I morse var jag hos doktor Josef. Vi skulle egentligen prata om mina huvudvärksattacker (De som jag låg på sjukan för en vecka förra våren) men han ville att jag skulle ta lite prover och komma tillbaka igen om ett par veckor för att det skulle bli lättare att hitta nån orsak till problemet. Vi pratade istället lite om att jag är så vansinnigt trött hela tiden och att jag dessutom börjar bli riktigt svårt deprimerad igen. Han lyssnade på vad jag berättade om symptomen och han sa att det kan vara nå fel på min sköldkörtel så jag ska ta extra mycket såna prover. Så vi får se. Det spelar ju ingen roll om jag så sover tre timmar eller tolv. Jag är så fruktansvärt trött ändå. Inte så där småseg ni vet, utan så pass att jag flera gånger har somnat till bakom ratten. INTE BRA!!

Nä, nu ska jag skriva ett par offerter. Ciao!

Måndag

Jag kommer inte uppdatera förrän på måndag, för jag kommer sova kvar på landet tills dess. Så ni inte blir oroliga! (*hrrrrm* Tänker t.ex. på en viss en som har två flattehanar, heter typ Mia, eller Pia eller nåt liknande som ibland efterlyser uppdateringar innan jag hunnit starta än gång *skratt*)

King-fredag!!

Jag måste sno Bollnäs-Martins uttryck, för det känns jäkligt King med fredag!! Veckan har gått otroligt segt och jag känner mig allmänt omotiverad till det mesta.
Så, vad händer i helgen då? I kväll blir det bara lugn hemmakväll. Träning av rutan med Enzo ska det bli, även lite fotgående med fokus på position. Gizmo får ledigt, han tränade med Helene i går. I morgonförmiddag är det ridning (som varje lördag) och sen ska jag och mamma (och Klas om han inte har för ont i benet) åka till min kära bror, Måns, och hans flickvän Maria som har 60-årskalas (KOM IHÅG-LAPP TILL MIG: KÖP PRESENT PÅ LUNCHEN!!). Sen åker vi raka vägen ut till mamma å Roffes landställe (bara jag å mamma). Ska bli sååå härligt! Blir bara en kort vistelse den här gången för söndagmorgon åker jag å Gizmo på jaktprov 2 mil från landet (Siggeforaprovet). Och sen är helgen slut (shit, jag känner redan måndagsångest!! *huga*).
Nästa vecka blir sjukhusvecka, typ. På måndag ska jag träffa doktor Josef och på onsdag ska jag köra Klas till sjukan så att han - förhoppningsvis - blir friskförklarad i benet.
Jag uppdaterar naturligtvis på söndagkväll om hur det gick för Helene och Gizmo i Siggefora! Tills dess önskar vi alla en härlig helg!!
KRAM /Martina

Gizmoooo

Nu mår Gizmo ytterligare lite bättre. I gårkväll när vi var ute så gick han mycket renare och i morse var hältan borta. I kväll kommer Helene och tränar lite med honom så att hon vet hur man sköter ratten även på min unge man, så att båda har så bra förutsättningar som möjligt på söndag.

Själv är jag inne i någon form av svacka nu. Känner mig riktigt deprimerad, och ni som känner mig vet ju vid det här laget vad det innebär. Mat-tankarna kommer smygande sakta men säkert. Nu ser jag ju tecknen väldigt tidigt, men att de redan har hunnit smyga sig på är ett tecken på att jag faktiskt kanske inte hunnit stoppa det i tid den här gången heller.
Jag vet inte vad det beror på. Jag trivs jättebra på jobbet, allting flyter liksom på i rätt riktning... Kanske är det just det, att det går för bra just nu? Jag vet inte. Anledningarna att ramla tillbaka kommer i tusental, men jag ska försöka att inte ge efter den här gången.
Näpp, jobba ska jag nu. Inte tänka.

KRAM PÅ ALLA KÄRA VÄNNER DÄR UTE!!!

Varför?

Nu kanske ni frågar er "Varför la hon in det där inlägget igen?". Jo, för så här är det att jag tycker att det var viktigt. Över en månad har gått sedan dess och jag vet att jag har fått nya besökare som inte hann läsa det där inlägget innan jag bytte till bloggerbloggen. Och jag tycker att ämnet inte kan tas upp nog ofta, för jag vet att folk fortfarande har hundarna lösa i bilen...

Gizmo går nu utan bandage. Usch vad han pep när jag tog bort det å gjorde rent. Nu håller jag hela tiden ett vakande öga så att han inte är där å slickar, och det går faktiskt bra. Lilleman, jag lider med dig!!!

Bilinlägget från 1/8

Denna augusti månad 2007 tänker jag börja med lite allvarssnack i bloggen. Jag är alltid väldigt mån om mina hundars säkerhet, men jag vet många - till och med några av mina närmsta vänner - som (trots att de älskar sina hundar) inte gör det där lilla extra som faktiskt räddar liv. Jag pratar om hur man transporterar hundarna i bilen.

Bilen som vi hade då vi skaffade Enzo var en gammal SAAB 900. Då jag märkte att Enzo inte klarade av att vara längst bak (han fick totalpanik!!) åkte jag omedelbart till djuraffären och införskaffade ett bilbälte. Genast började Enzo att älska bilåkning.

Efter några månader köpte jag en Peugeot 206, ni vet den där lilla "silverfisken" som är så vanlig. Den har ju ingen baklucka alls att prata om så bilbältet var en naturlig del i den också. Dryga halvåret senare fick jag hem Gizmo. Det första jag köpte till honom var faktiskt ett bilbälte. Peugeoten var liten, men båda hundarna stortrivdes i baksätet med sina bälten!

Sen blev det dags för Klas att få tjänstebil, och Peugeoten såldes. Vår Ford Mondeo hade en enorm baklucka och vi skaffade ett galler, för nu skulle ju hundarna såklart åka längst bak. Och det gick alldeles utmärkt.

När vi så köpte vår nuvarande SAAB 95 Aero så finns det ju ett "rullgardinsnät". Det är ju mer ett skydd om man har packning bak i bilen, och kändes inte helt säkert för hundarna vid eventuell krock, så en månad efter att vi köpt bilen så köpte jag en bur från Robust.

Samtidigt som jag gör allt jag kan för att mina hundar ska åka säkert så läser jag GÅNG PÅ GÅNG i tidningarna om hundar som skadats vid bilolyckor för att deras dumma hundägare har dem LÖSA I BILEN. Jag vet att några av mina mest älskade vänner transporterar sina hundar på just detta sätt, men ni vet också att jag tycker att det är helt befängt och ni gör rätt i att ta åt er av det jag skriver. Det är inte bara dumt, det är ju faktiskt olagligt också. Lagen säger att man måste transportera djur och packning på ett sätt som skyddar passagerarna. Och nu läste jag följande i aftonbladets nätupplaga, och jag blev så glad :
Följ länken (öppnas i nytt fönster/flik), läs och framför allt: LÄR!

I ett tidigare nummer av hundsport (tror jag det var) stod det om en hund som haft total änglavakt. Jag tror att det var tack vare att det var en så stor hund (Rottweiler) som det gick bra. Det var nämligen en bil som blev prejad av vägen och välte. De hade galler mot baksätet i bilen, men hunden flög ut genom en av sidorutorna. Gallret gjorde alltså ingen nytta (hade de krockat så hade de dock sluppit 50 kilo Rottweiler som flög rätt genom bilen och skadade allt i sin väg). Så, vad lär vi oss av detta? Jo, hunden ska sitta i bur alternativt ha säkerhetsbälte. Att folk inte bryr sig om sina hundar mer är skrämmande tycker jag.

Återigen: kommentera gärna inlägget i min gästbok!

Stackars staaaackars Gizmo

Ja, faktiskt är det synd om Gizmo nu. Han har så ont i sitt stackars ben. I går skulle jag lägga om såret och då var Klas nästan tvungen att ligga på honom för att det överhuvudtaget skulle gå!! Han håller god min men haltar rätt så rejält så vem som helst förstår ju att han har ont. Och att Gizmo tycker synd om sig själv, ja där råder det inga tvivel. Han ligger gärna och liksom viiisar upp sitt bandage "Mamma det är synd om mig nu titta". Sötnosen.

Till eftertanke

Jag förespråkar ju mjuka metoder, det hoppas jag att alla vet. Jag avskyr att se folk som grälar på sina hundar, rycker omotiverat och hårt i kopplen osv - framför allt (kanske) som jag själv har hållit på så, bytt "metoder" och kommit fram till att det mjuka är så mycket trevligare.
Men så dyker ibland diskussioner upp där folk tar de mjuka metoderna till överdrift. Och jag tycker att Eva Bodfält skrev en så bra sak i sin blogg 11 augusti i år, och jag måste bara länka till det inlägget!
Dela gärna med er av era tankar om det i min gästbok!!
Hoppas att allt är bra!
KRAM Martina

Tröttsamt!

Scheisse, jag lovar er att när klockan ringde kvart över fyra i morse kändes det som ett skämt! Nu har jag sovit 1,5 timme, men jag är fortfarande rätt mör så jag gör bara en snabb sammanfattning av dagen.
Provets upplägg var som följer:
1. En enkelmarkering (en kråka). Gizmo markerade halvbra, fin avlämning i hand. Hade dock tryckt kråkan lite, domaren resonerade "En gång ingen gång" och vi fick fortsätta.
2. Närsök i vassen (2 änder). Enligt domaren var Gizmo framme vid ena anden en gång men nobbade den. Till slut fick vi in den ändå, och jag vette tusan. Man ska ju inte säga emot domaren, men vi såg inte detsamma om man säger som så...
3. Två enkelmarkeringar på vatten (1 and, 1 trut). Första markeringen gick bra, andra klarade han inte. Även här var vi lite oöverens, jag å domaren. Jag vet att Gizmo markerade skottet, men vette tusan om han såg var anden landade. Men men... vi fortsatte till
4. Söket (1 and, 1 trut, 1 kanin, 1 duva, 1 kråka). Kom först in med en and, såg bra ut. Sen var det kaninen. Det var en svart tam-kanin, och jag fick blåsa lite på honom för att han skulle ta upp den, men sen tyckte jag att det gick bra med den. Sen kom han in med en duva.. som var totalknäckt. Domaren kunde givetvis inte låta oss fortsätta.
Vad säger man... Ja, jag är jättenöjd med avlämningarna i dag. Fick de flesta i hand, och det har jag ju inte fått innan. Sen tycker jag om att han kämpade så vid vattenmarkeringarna, även om han tyvärr inte fick in den andra. Om han nu hängde över ena anden vid närsöket så är det riktigt illa, men det var å andra sidan samma and som han till slut fick in, så jag hoppas det var en engångsföreteelse.
Men så har vi den där jäääävla kråkan och den där jäääääääääävla duvan. FUCK så irre det är att han gör så där!! Han som alltid haft så fint apportgrepp har gått till nån jäkla jagvetintevad!! Och jag vet inte varför!! Så nu har jag tänkt att låta Helene starta honom de två sista proven här (har redan pratat med henne om det såklart) för att se om det är hos mig det ligger eller om det helt enkelt är - som dagens domare, Sune, trodde - hormoner i en ung grabb. Jag vet bara att det är så jäkla irriterande att jag gick upp kvart över fyra och åkte totalt 32 mil i onödan.
MEN - återigen: jag älskar honom fortfarande till döds, och han kommer alltid vara min lilla mesgris som är helt underbar i mina ögon no matter what!!
Stackars mesgrisen råkade förresten ut för något jätteotäckt: han slet av sin sporr-klo!! Jag la på en kompress och lindade för att det inte ska bli infekterat, för hela pulpan sticker ut. Men oooo vad han tyckte synd om sig själv (och det gjorde jag också såklart)!! Lilleman!

Nu ska jag ringa Helene och bestämma ett par dagar i veckan som hon ska komma och testa på hur det är att träna Gizmo och sen tar vi det utifrån det!

Enzos syster C.F. Belladonna "Cissi" startade i dag! Var roligt att se (även om det inte gick kanske så där jättebra för dem heller), för hon var väldig lik Enzo på många sätt. Dels utseendemässigt så var det ingen tvekan om att de kom från samma kull, och även i arbetssättet. Får se om även farbror Enzo kommer till start nån gång, det vore ju för roligt!! Helene tycker att jag ska sikta in mig på Broprovet (i april) med honom, men det återstår att se. Hos en av våra nya Internetvänner har jag läst om norska jaktprov, och faktum är att deras nybörjarklass går på dummysar! Så vem vet, jag kanske kan kombinera nåt norskt spår med nåt norskt jaktprov? Ja, jag återkommer i ärendet. Först å främst har vi nu sikte på lydnaden 7 oktober och apellspåret ett par veckor senare.

Hoppas att helgen har varit bra för alla mina kära vänner där ute!! Roligt att vi har fått lite nya besökare!! Jag tror att jag har lagt upp alla nya länkar nu!
Sköt om er!! Martina

Dags att blockera??

Ja du, Helene. Snart blockerar jag ditt nummer. *skratt*
Förklaringen bakom ovanstående (som jag naturligtvis aldrig skulle göra) är att Helene ringde mig för en stund sen. Tydligen har vi kommit med på YTTERLIGARE ETT prov!!!!! Jag fattar iiiingenting! Vi anmälde alltså till alla prov som låg "någolunda nära" för att förhoppningsvis komma med på ett! Och vad händer? Jo, vi kommer med på varenda ett!! Så nu ska vi till Eskilstuna också. Saken är den att jag inte vet om jag själv kan starta då bara... Vi ska nämligen iväg på nån hemlig aktivitet med jobbet 14-15 september och vi kom såklart med på lördagen på Eskilstunaprovet. Jag ska fråga min chef vad det är för nånting vi ska göra, men det känns som att såna här sociala grejer med jobbet bör man verkligen följa med på, särskilt som ny. Men då har jag ju underbara Helene som sa att hon ställer upp och startar Gizmo om jag väljer att åka med jobbet. Tack, du är en pärla!!!

Måste bara berätta att Gizmo inte bara är jaktprovshund. Han är assistanshund också. Han får nämligen alltid följa med mig ner till tvättstugan när jag tvättar ensam (som nu då, när Klas har brutit benet) och han är så söt förstår ni, för han plockar upp den tvätt jag tappar ur säcken och bär den så försiktigt, antingen hem eller till tvättstugan! Söte! Enzo, han skulle nog bara ta de där strumporna eller tröjorna och springa iväg med dem och försöka få mig att jaga honom! *fniss*

Förberedelser...

Så har jag nu tränat en sista gång före morgondagens prov i Fellingsbro! Vi körde bara fem enkelmarkeringar för att testa av upptag och avlämningar och fyra gånger gick det riktigt riktigt bra, nummer fyra var lite strulig men inget allvarligt, så jag var nöjd. Även Enzo fick "leka" lite med anden. Först ville han inte ta upp den, utan började - som vanligt - slicka rent den. Då gjorde jag så att jag la anden en meter från där Gizmo satt uppbunden och skickade Enzo på ett linjetag dit och ni kan ju HAJA vilka snabba upptag det blev plötsligt! Inlevereringarna var däremot lite sådär, för när han kommit på behörigt avstånd från Gizmo så la han ner anden, och började slicka på den (känns lite som att jag berättar om tjuren Ferdinand *fniss*). Men vi löste det ändå bra tycker jag, och avslutade riktigt fint.

I morse var jag och red. Jag fick en jättehärlig häst som heter Pommac, en lagom stor halvblodsvalack av den lite lättare modellen. Inte alls som Hälge (som jag hade förra gången) som jag var tvungen att verkligen sparka på för att han skulle röra sig framåt, så nu kunde jag koncentrera mig på att verkligen rida och inte bara kämpa. Vi gjorde lite olika sitsövningar, och det kändes väldigt nyttigt. Att rida är ju lite som att cykla, så det sitter ju i ryggraden men ändå är det en del som jag behöver bli påmind om känner jag.

Just nu håller jag på och tvättar, och ska gå ner till tvättstugan, men innan jag avslutar så vill jag verkligen gratulera våra underbart duktiga kompisar Sophia och Grappa som i dag gjorde jaktprovsdebut!!! Grappa som kan vara riktigt het verkar ha haft en av sina bästa dagar och kritiken som jag fick uppläst i telefonen var superbra!! Tyvärr var avlämningarna inte vad domaren hade önskat så han gav dem (snålt nog tycker jag) inget pris, men Sophia verkade jättenöjd ändå, och det ska du verkligen vara vännen! Med den kritiken (nästan bara femmor rätt igenom) hade det garanterat varit en etta om det inte vore för avlämningarna, så nu vet ni vad ni ska träna på framöver så sitter ettan när ni kommer tillbaka i vår! !
Även Helena och Filippa var på prov i dag, men från dem väntar jag fortfarande på reslutat!

I morgon blir det att ge sig av löjligt tidigt, men jag uppdaterar så fort jag kommer hem - som vanligt alltså!!